Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Träning som ger självständighet

– Hade jag inte fått komma hit hade jag varken kunnat gå eller tala.Det säger Maj-Britt Elvenäs, gäst på Koppargårdens dagrehabilitering.

Annons
Värdefullt. Conny Andersson och Maj-Britt Elvenäs har båda opererat sina höftleder. Träningen i kommunens dagrehabilitering på Koppargården är guld värd framhåller båda. Utan möjligheterna här samt det stödet som ges av personalen tror de att rehabiliteringen inte gått lika bra. Tiden här är vägen mot mer självständighet konstaterar de.

Musiken böljar mjukt ut i rummet. Maj-Britt, 89 år, sitter och laddar för ytterligare en promenad mellan barrens bommar.

– Fick en stroke för några år sedan.

Maj-Britt föll och bröt lårbenshalsen. Dessutom påverkades tal och förmågan att gå kraftigt. En höftledsoperation genomfördes och träningen startade.

– Det är så värdefullt att få komma hit. Vet inte hur det gått annars, säger Maj-Britt och stegar iväg mellan barrbommarna.

Här tränar även 91-årige Per Karlsson.

– Det är lite si och så med balansen. Men med träning blir det mycket bättre.

Med höga knälyft vandrar Per iväg.

– Du rör dig som en ung pojke, säger Maj-Britt och skrattar.

Stämningen är trivsam och hjärtlig. Conny Andersson sluter upp vid barren och hit kommer även Warren Frykberg.

– Måste ju höra vad ni surrar om, säger Warren och plirar finurligt.

– Den sociala delen i verksamheten är minst lika viktig, säger enhetschef Gunilla Andersson.

Dagen startar alltid med en gemensam fika. Därefter övergår var och en till egen träning.

– Allt inleds med en träff där vi tillsammans med personen som ska rehabiliteras gör en planering. Utifrån vad individen vill sätts mål och delmål upp.

Gunilla framhåller vikten av att personen själv måste vilja.

– Motivationen är avgörande, sedan kan vi uppmuntra och pusha på.

Målen måste vara realistiska. Alla vill klara sig själva, kanske bli unga på nytt.

– Små förbättringar är också framsteg, men även att kunna bibehålla olika funktioner, säger Gunilla.

Efter sex veckor görs en utvärdering.

– Tillsammans tittar vi på hur träningen fungerat, om målen är nådda.

Finns behovet kan personen få en ny sexveckorsperiod, men får kanske stå en tid i kö.

– Många återkommer med jämna mellanrum, säger Gunilla.

– Har du sett må-bra-rummet här intill, frågar Per och bjuder sedan med på en visning.

– Här brukar jag sitta och njuta en stund.

Dämpad belysning, upplevelsen av att sitta vid en sjö blir härlig.

Warren ger sig iväg till sjukgymnastiken en trappa ner för en cykeltur.

– Ett par kilometer drygt brukar det bli, meddelar han.

I dagrehab-lokalen finns även pussel, spel och annat som kan stimulera och ge träning.

– Men nu är det lunch, konstaterar Per.

Dagen avslutas med en gemensam måltid.

Stimulans. Bo Samuelsson jobbar med pussel och får hjälp av undersköterskan Birgitta Andersson. Här tränas en rad olika funktioner samtidigt som pusslandet ger en trevlig stund tillsammans. Den sociala dimensionen är minst lika viktig.
Jobbar på. En cykeltur ger ökad rörlighet konstaterar Warren Frykberg som trampar drygt ett par kilometer.
Per Karlsson och undersköterskan Birgitta Andersson småpratar och trivs i må-bra-rummet en stund.

Mer läsning

Annons