Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Granne: Kvinnan skrek ut sin smärta

– Hon var chockad, skrek och sa att det gjorde ont.
Nu berättar Anna om skottdramat i Gyttorp. Det var till henne den skjutna kvinnan kom för att få hjälp.

Annons

Det var vid tiotiden på tisdagen som det ringde på Annas dörr. Utanför stod en man och bad om hjälp – hans svägerska hade blivit skjuten.

Strax efteråt kom kvinnan själv hem till Anna.

– De kom till mig eftersom de pratar samma språk som jag och för att de vet att jag pratar svenska. De ville ha hjälp med att ringa till polisen och ambulansen, berättar Anna.

Medan de väntade fick hon reda på vad som hade hänt. Kvinnan hade blivit skjuten av en man i eller i närheten av sin lägenhet. Mannen hade direkt försvunnit från platsen och kvinnan hade ringt hem till sin syster efter hjälp.

Systern bor alldeles i närheten och strax var systerns man där. Tillsammans gick de sedan till Anna, som bor i samma område.

– Men jag ställde inte så många frågor till henne. Jag försökte bara hjälpa henne.

Anna berättar att kvinnan var skjuten i halsen och att skottet gått ut under nacken.

– Jag tror att han siktade mot huvudet, men att hon knyckte till samtidigt som han sköt och därför blev träffad i halsen i stället, säger Anna.

Kvinnan var chockad och skrek ut sin smärta när hon kom till Anna.

– Hon blödde väldigt mycket på ryggen. Hon låg här på soffan och jag tog en handduk som jag tryckte mot såret.

Anna vet inte hur länge det dröjde innan polis och ambulans kom, men det tog i alla fall över en halvtimme.

– Sedan kom det massor av poliser in hit, säger Anna och ler lite försiktigt.

Sjukvårdspersonalen undersökte kvinnan, som hela tiden varit vid medvetande. Därefter fick Anna hjälpa till med att tolka mellan polisen och den skjutna kvinnan.

Anna vill inte berätta om allt som hon hörde, men bekräftar i alla fall att kvinnan hade känt igen mannen.

– Hon berättade allt, sa namnet på den som sköt henne. Men jag vet inte om hon och mannen var släkt, kompisar eller bekanta, säger Anna.

Enligt henne har kvinnans släktingar i bostadsområdet fått flytta. Varför det har skett och om det bara är tillfälligt kan Anna inte säga.

Hon är bara ytligt bekant med kvinnan.

– Vi har bara sagt hej till varandra någon gång på gården. Och en gång hjälpte jag henne med tvättstugan.

Hur reagerade du när hon kom till dig, blev du rädd?

– Nej, säger Anna och ler igen. Men jag grät för henne. Hon har två barn och jag önskade att hon skulle får leva.

Fotnot: Anna heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons