Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon vill spela sig till en orkester

I Nora finns många yngre tjejer och killar som håller på med musik. Möt några av dem i vår nya miniserie ”Unga musiker.”

Annons
Prickig hals. De röda prickarna på cellohalsen är märkningar för fingersättningen, förklarar Sandra.

Det instrument hon spelar på är nästan lika stort som henne själv.

Sandra, tio år, gillar cello och kan inte tänka sig något annat instrument. Dels för att det låter fint, tycker Sandra Eriksson Kjellgard.

– Och så har det ett litet hjärta i stallet och att de båda hålen i cellokroppen likar S som i Sandra.

Sandra har spelat sedan i höstas på Musikbryggeriet. Det var ingen tvekan om vilket instrument hon skulle välja.

– Min faster Hanna (Eriksson) spelar cello, berättar hon.

Och faster Hanna är så duktig att hon till och med fått spela cello för drottningen. Det var på hennes cello som Sandra började spela lite och fastnade för det.

Att spela cello är inte så svårt, tycker hon.

– Och det går att få fint ljud nästan med en gång, säger hon.

Hon har klistrade röda prickar på cellohalsen för fingersättningen och sedan några veckor tillbaka har hon dessutom lärt sig att stämma instrumentet själv. Hon övar nästan varje dag och tar lektioner på Musikbryggeriet varje måndag för Sofie Wingren, cellopedagog.

Sandras kompisar tycker att det är ganska häftigt att hon spelar cello. Ett par veckor efter att hon börjat på musikskolan hängde en av hennes vänner med och började hon också. Nu är de spelkompisar.

Att gå på musikskolan är bland det bästa Sandra vet. Första gången en lektion blev inställd började Sandra gråta för att hon hade längtat så mycket, avslöjar hennes mamma Jenny. Musikintresset ligger i familjen, det är många som spelar på båda sidor i släkten, berättar hon.

Sandras lillebror Samuel spelade fiol en termin men har nu tröttnat. Men under den tiden spelade de båda syskonen ihop en hel del.

Att spela tillsammans med andra är jätteroligt, tycker Sandra. Och så var hon med på julkonserten i biblioteket. Det var en upplevelse. Eleverna visade upp vad de lärt sig och Sandra spelade ihop med elever på fiol och piano, och de framförde många olika julsånger.

Att spela inför publik var lite pirrigt men roligt. Hon har bestämt sig för att fortsätta spela, och något annat instrument än cello finns inte. Hon skulle gärna vilja vara med i en orkester.

– Det är mitt mål, säger hon.

Jämnstora. Cellon och Sandra är nästan lika stora.
Instrumentvård. Sandra vårdar ömt sitt instrument, här med ett band.
Prickig hals. De röda prickarna på cellohalsen är märkningar för fingersättningen, förklarar Sandra.

Mer läsning

Annons