Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med Mogruvefältet i fokus

Åkrarna ligger under jord – gol gårdstuppen när Nils Holgersson flög över Bergslagen. Och vid Mo- och Vilaregruvefältet i Viker finns det gott om underjordiska åkrar. Det fick ett 30-tal intresserade uppleva när hembygdsföreningen bjöd in till höstvandring.

Annons
Märkliga ljud. Från Vilaregruvan kan det höras ljud i djupet som om någon är kvar och jobbar där nere. Rune Bergstedt vågar sig nära. Foto: Thomas Eriksson

VIKER. Och en av de som verkligen vet hur det var att arbeta i gruvan är Sven Dahlin, 91 år. Han jobbade i Dalkarlsbergsgruvan fram till 1948 då den lades ned. Det var tungt, ett hårt slit berättar han.

– Sista året hade jag 60 öre i timmen, förklarar Sven som började sin gruvarbetarbana med att lasta malm.

Malmen gick på hästforor över skjutfältet ned till Garphyttan, och det var många krogar efter vägen.

– Jag fick lasta med fat och fyllhammare för hand, vi skulle lasta 20 ton och fick 20 öre per ton, och jag gick och läste för prästen samtidigt, förklarar Sven.

Efter att han slutade i gruvan började han vid Lilla Mon och köra lastbil, och då fick han 2,50 i timmen.

På den tiden var Mogruvan redan nedlagd sedan länge. Gruvan gick fram till 1908, berättar Helena Vilhelmsson, som guidar gruppen i det gamla gruvfältet.

Här finns rester efter arbetarbostäder, källare, gruvbyggnader, gruvfogdebostället, vändkors och massor med gamla gruvhål. Däribland Vilaregruvan, en av de mest mytomspunna – där det lär spöka om man får tro sägen och Helena Vilhelmsson. För djupt där nere sägs det att det fortfarande är gruvarbetare kvar och jobbar.

Det är häftigt tycker Lars Nygårds, som har besökt gruvfältet tidigare. Men han avslöjar också det som kan vara sanningen bakom sägnen.

– Det droppar vatten på ett fat där nere och då dunkar det och låter som nån är kvar och arbetar, förklarar han.

För Rune Bergstedt är det första gången han besöker Mogruvefältet. Väldigt intressant tycker han.

– Det är helheten, stånggången, vattenkraften, transporterna, det är ju häpnadsväckande backar de fick släpa sig uppför, förklarar han.

På ett ställe ligger sex jordkällare på rad, där fanns också en arbetarkasern så de gruvarbetarfamiljer som bodde där hade var sin källare.

– Och det är fantastiskt att källarna finns kvar, förklarar Helena Vilhelmsson.

Det här var tredje gruvvandringen. För två år sedan besökte de Sandviksgruvan, förra hösten Dalkarlsbergsgruvan. Och fler är på gång.

– Ett område jag skulle vilja visa är Vikersgruvorna, förklarar Helena.

– Det var i gång ända till 40-talet och det finns ett jättefint hjulhus kvar där.

Gruvintresserade. Lennart Eriksson, Anders Haglund, Bo Eckhardt och Jonny Skoglund var några av de många intresserade som deltog i vandringen.
Vändkors. Här stod ett vändkors till konstgången med klart synliga smidda lämningar som deltagarna fick ta del av.
Gruvarbetare. Sven Dahlin, 91 år, jobbade i Dalkarlsbergsgruvan ända till den lades ned 1948, här i samspråk med Birgitta Borg.

Mo- och Vilaregruvorna

Järnmalmen i Mogruvan upptäcktes 1683. Gruvområdet bröts i omgångar till 1908 då brytningen lades ned.

Fältet består bl.a av Östra-, Gamla- och Västra Mogruvorna, och Vilaregruvan.

I boken Kilsbergstorp (2007), Närkes skogskarlars klubb, har Åke Mossberg skrivit en artikel om Mogruvan.

Häftet Ett och annat från Pershyttan nr 3, innehåller ett avsnitt om Mogruvan.

Mer läsning

Annons