Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strålande comeback av Jennebo

Dockteaterspelerskan har gjort sin comeback. Efter flera års avbrott från dockteatern spelar Nora-bon Helena Jennebo igen.

Annons

Himlen är långt ifrån molnfri och regnet hotar ständigt med sin närvaro. Det är onsdag eftermiddag, vi befinner oss i gruvparken Konunga-stollen och inväntar de barn och föräldrar som snart kommer att välla in. Förväntansfulla – de ska uppleva en dockteaterföreställning utöver det vanliga.

Helena Jennebo springer runt på den gräsplätt som kommer att fungera som scenen. Hon hoppar, skuttar, skrattar och pendlar med armarna. Hon skrattar högt och glatt – och plötsligt lågt, mullrande och dovt.

– Det är så befriande! Jag skrattar bort mina bekymmer, förklarar hon.

Under en stressig period fick hon värk i bröstet och någon sa åt henne att börja lyssna på kroppen.

– Jag har varit alldeles för snäll genom åren och nu var det dags att sätta ner foten. Så började jag skratta, nerifrån magen, och kände hur smärtan bara vibrerade bort.

Lättad över diagnosHelena Jennebo är 46 år och för bara några år sedan fick hon diagnosen adhd.

– Det var så skönt att äntligen få veta, säger hon med eftertryck.

Äntligen fick Helena svar på varför hon hade så svårt att få saker gjorda och varför hon helt enkelt inte funkade så bra i arbetslivet. Nu kunde hon fokusera på att göra saker som det passade henne. Och sluta be om ursäkt för sig själv.

I slutet på 90-talet började Helena på Dockteaterhuset i Örebro. Snart blev hon dockspelerska, och efter lite uppmuntran också frilansande sådan. Men det slutade inte så bra. Helena blev utbränd och sjukskriven – det blev helt enkelt för mycket.

Men under de senaste åren har Helena kämpat sig tillbaka, och nu mår hon bra igen.

– Jag har ett stort intresse av att förstå varför vi människor gör som vi gör. Tidigare har jag inte riktigt begripit själv hur man gör för att vara människa.

Så när P-A Larsson, från föreningen Konunga-Stollen, ringde upp Helena tidigt i våras var det för att fråga om Helena ville börja framträda med dockteatern igen. Den här gången skulle det bli annorlunda – hon kunde få hjälp att frakta dit dekoren och dockorna och behövde inte göra allt själv som tidigare.

– Det har gjort att jag fått tillbaka glädjen i dockteatern igen, när det har fått bli något nytt. Nu kan jag inte fatta att jag har gjort allt det här! säger Helena med ett stort leende.

”Allt det här” består av dockor, en drake, en häst – sydda med en perfektionists händer. Dessutom en kuliss, en historia och ett manus. Allt har Helena skapat själv, men vägen från idé till spelklar uppsättning har varit långt ifrån rak.

Mycket frustration– Det har varit så mycket tårar, så du anar inte! Min hjärna kan ha en idé om att göra något, men har väldigt svårt att gå från tanke till handling. Jag upplever en väldig frustration när jag inte kommer dit jag ska. Det är inte särskilt charmigt att inte kunna få ihop sin dag, säger hon.

Just nu är det alldeles lagom för Helena att ha en föreställning i veckan. För henne betyder det extra mycket att tillhöra ett sammanhang.

– Det är som att jag fått tillbaka min professionalitet igen, efter alla dessa år. Nu är det kalas varje onsdag! säger Helena och ler sitt sprudlande leende igen.

Mer läsning

Annons