Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

15-åriga Amanda togs in på vuxenpsyk

En rädd 15-åring intagen på en vuxenpsykiatrisk avdelning. Amandas föräldrar slår larm om bristerna i vården då deras dotter ville begå självmord.

Annons

Knivarna gick att låsa in, men när Amanda började slå sönder glas för att kunna skära sig kände hennes föräldrar att de inte klarade av situationen längre.

– Jag vägrar bli en i statistiken, en av mammorna som förlorat sitt barn, säger Amandas mamma.

Vi träffas i hennes lägenhet. Amandas pappa är också med vid intervjun.

Föräldrarna är djupt oroliga. De är rädda att förlora sin dotter, att hon slutligen ska genomföra självmordet hon tänkt på så mycket.

Amanda själv är inlagd på sjukhuset igen.

– Det fungerar inte att hon är hemma. Ingenting blir bättre av att jag vabbar. Dessutom: jag kan inte ha total uppsikt över henne. Hon måste få gå på toaletten, säger Amandas mamma.

Det är bland annat i duschen som Amanda skurit sig. På armarna. På låren.

– Senaste gången vi ringde sjukhuset hade hon skurit nära handledens pulsåder, berättar hennes mamma.

Tårarna blänker i föräldrarnas ögon. Amanda har själv berättat för dem att hon inte vill leva längre.

Hon har tappat sin självkänsla och skäms över sig själv.

– Vi älskar henne så mycket. Hon är en så fin tjej, och smart. Hon var duktig i skolan, men depressionen har gjort att hon missat hela högstadiet, berättar hennes mamma.

Amanda går i åttan. Skolan har försökt hjälpa henne, men det är svårt. Amanda orkar inte plugga, orkar inte bry sig alls.

I höstas skaffade familjen en hund till Amanda.

– Hon hade önskat sig en hund så länge. Men det hjälpte inte, berättar mamman.

Allt började i lågstadiet. Amanda hade lätt att lära, men blev mobbad i skolan. Mobbandet fortsatte i mellanstadiet och när Amanda skulle börja högstadiet i en ny skola var hon full av förhoppningar. Äntligen skulle hon få vänner.

Men hoppet grusades. Hon kom inte in i klassens gemenskap.

Då började Amanda må ännu sämre. Hennes föräldrar tog kontakt med sjukhuset.

På barnkliniken visade det sig att Amanda hade ärr på armarna. Hennes föräldrar fick en chock när de förstod att hon skurit sig. Barnläkaren skrev en remiss till psykiatrin. Det här var i början av förra året.

Det dröjde tre månader– sedan fick Amanda en tid. Hennes problem togs på allvar. Hon fick medicin mot depressionen och en psykolog att prata med i öppenvården.

Men samtalsterapin fungerade inte. Amanda var 14 år och klarade inte av att sätta ord på sina känslor.

– Det har funnits tillfällen när Amanda bara sprutat av ångest och jag har varit tvungen att sätta mig på henne för att hon skulle lugna sig, berättar hennes mamma.

I höstas verkade Amanda må lite bättre. Men det visade sig bara vara på ytan.

– Amanda sa till mig: ”Mamma, bli inte arg nu, men jag har bara låtsats. Jag vill inte leva längre.”, berättar hennes mamma.

I mars trappades allting upp. Amanda började slå sönder glas hemma och hade samlat ihop 60 sömntabletter.

– Vi klarade inte av situationen utan ville att Amanda skulle bli inlagd. Men det fanns inga platser på barnpsyk så vi blev hänvisade till vuxenpsykiatrin, berättar hennes mamma.

Där kom Amanda till observationsavdelningen, en avdelning där det kan finnas vuxna som är psykotiska .

– Läkaren sa att det inte var någon bra miljö för barn. Han sa att han inte visste vad han skulle göra, att han hade flera under 18 per vecka bara för att det inte fanns plats på barnpsykiatrin, berättar hennes pappa.

Ett par dagar stannade Amanda där. Hon kände sig rädd, säger hennes föräldrar.

Nu har Amanda äntligen blivit inlagd på barnpsykiatrin men hennes föräldrar än ändå besvikna på vården.

– Vi har försökt få hjälp så länge för Amanda, men det har inte blivit bättre, säger hennes mamma.

– Nu har jag gjort en anmälan till socialtjänsten och de har öppnat ett ärende, berättar hennes pappa.

Föräldrarna hoppas att Amanda kan få plats på ett behandlingshem där hon kan få hjälp med sin självbild och sin ångest.

– Så att hon kan börja älska sig själv igen, säger pappan.

– Inget barn ska behöva ha det så här, säger Amandas mamma.

Fotnot: Amanda heter något annat i verkligheten. NA har valt att skydda hennes identitet.

Hur uppfattar du psykvården? Kommentera artikeln här intill eller kontakta NA:s reporter Anna Levin direkt via mejl: [email protected]

Mer läsning

Annons