Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Alla vill vara fina och tillhöra"

Jag satt i soffan och slötittade på Kunskapskanalen i torsdagskväll. Amerikansk konst: Från kolonialism till industrialism hette programmet. Det dök upp några vackra bruksföremål på ett museum och Åsa som satt bredvid kommenterade skönheten med ett utropstecken.

Annons
Pelle Blohm.

Det fick mig att börja tänka på dom som föraktar allt som har med mode, design och skönhet att göra. Människor som tycker att vi borde gå omkring exakt så som vi är skapade. Neutrala, ”naturliga” och helt och hållet identitetslösa. Men är det inte så att människor i alla tider har smyckat sig på olika sätt? Gräv en grop på en gammal boplats och vips står du där med föremål som använts för att pimpa upp de som bott där.

Snygga svärd, uniformer,

kläder, smycken, tyger, parfymer, ölsejdlar, tatueringar, väggmålningar, religiösa föremål, pampiga hus, möbler, tavlor, ljusstakar och klockor. Människor har i alla tider velat vara fina, ha fint runt sig, och har alltid intresserat sig för det som många idag kallar ytlighet.

De som protesterar och hävdar att dom inte bryr sig, är sig själva och opåverkbara, dom ljuger. Förutom några få så tillhör de flesta någon grupp med sina uniformer, sina koder, sitt mode och sina inköpsplatser. Från Stureplan till Ullared, från vänsterflummare till borgarbrackor, punkare, hårdrockare, hare krishna, kulturknuttar, New England-style familjer, söka-sitt-inre-i-Indien-Européer, manliga Södermalmshipsters och tjejer i Örebro med midjehöga och benkorta jeansskjorts. Alla tillhör nått och vill vara fina och synas i sina grupper. Till och med trötta män som hatar att shoppa gör ett statement genom att gå omkring med beiga byxor med utanpålåret-fickor och rutiga skjortor.

Men visst finns baksidor. Som i flera andra branscher i vår tid. Allt vi tillverkar ska vara så billigt som möjligt. Slit och släng samhället. Vi handlar tills vi faller döda i shoppingkramper. Om tusen år lär ingen stå och gräva upp något från vår tid. Det mesta är billigt skit som inte håller över en sommar. Men det är en helt annan fråga.

När det kommer till oss människor så har vi alla ett behov av att synas och känna oss fina och ha det fint runtomkring oss. Vad det innebär är olika från plats till plats. Av ideologiska och politiska anledningar försöker bara vissa intala oss något annat.

Jag satt i soffan och slötittade på Kunskapskanalen i torsdagskväll. Amerikansk konst: Från kolonialism till industrialism hette programmet. Det dök upp några vackra bruksföremål på ett museum och Åsa som satt bredvid kommenterade skönheten med ett utropstecken.

Det fick mig att börja tänka på dom som föraktar allt som har med mode, design och skönhet att göra. Människor som tycker att vi borde gå omkring exakt så som vi är skapade. Neutrala, ”naturliga” och helt och hållet identitetslösa. Men är det inte så att människor i alla tider har smyckat sig på olika sätt? Gräv en grop på en gammal boplats och vips står du där med föremål som använts för att pimpa upp de som bott där. Snygga svärd, uniformer, kläder, smycken, tyger, parfymer, ölsejdlar, tatueringar, väggmålningar, religiösa föremål, pampiga hus, möbler, tavlor, ljusstakar och klockor. Människor har i alla tider velat vara fina, ha fint runt sig, och har alltid intresserat sig för det som många idag kallar ytlighet.

De som protesterar och hävdar att dom inte bryr sig, är sig själva och opåverkbara, dom ljuger. Förutom några få så tillhör de flesta någon grupp med sina uniformer, sina koder, sitt mode och sina inköpsplatser. Från Stureplan till Ullared, från vänsterflummare till borgarbrackor, punkare, hårdrockare, hare krishna, kulturknuttar, New England-style familjer, söka-sitt-inre-i-Indien-Européer, manliga Södermalmshipsters och tjejer i Örebro med midjehöga och benkorta jeansskjorts. Alla tillhör nått och vill vara fina och synas i sina grupper. Till och med trötta män som hatar att shoppa gör ett statement genom att gå omkring med beiga byxor med utanpålåret-fickor och rutiga skjortor.

Men visst finns baksidor. Som i flera andra branscher i vår tid. Allt vi tillverkar ska vara så billigt som möjligt. Slit och släng samhället. Vi handlar tills vi faller döda i shoppingkramper. Om tusen år lär ingen stå och gräva upp något från vår tid. Det mesta är billigt skit som inte håller över en sommar. Men det är en helt annan fråga.

När det kommer till oss människor så har vi alla ett behov av att synas och känna oss fina och ha det fint runtomkring oss. Vad det innebär är olika från plats till plats. Av ideologiska och politiska anledningar försöker bara vissa intala oss något annat.

Tre tankar om mode och stil:

1. Susanne Ljung har i sitt program Stil i P1 under många år pratat om mode, make up, populärkultur. Hon är mästare i att förklara sammanhangen och djupet det många kallar ytlighet.

2. Mode på catwalken är bara kommers och en sjuk arena för sjuka ideal. Nja, det är även en arena för konst. Haute Couture är konst. Sömnadskonst.

3. Ibland har jag lekt med tanken att börja sälja smycken och exklusiva väskor både för män och kvinnor. Mest för att jag gillar det själv.

Mer läsning

Annons