Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ändrade rutiner för våldtäktsoffer

Sanna är säker på att hon blev våldtagen. Men när hon uppsökte vården gick det snett. Först två dagar efter första besöket undersöktes hon på kvinnokliniken på USÖ.– Det var så mycket som blev fel, säger Sanna.

Annons
Sanna heter egentligen något annat.

Det ska sägas direkt: Den man som Sanna pekar ut som skyldig till våldtäkt är friad från misstankar. Men även om Sanna är övertygad om hans skuld så handlar inte den här artikeln om själva rättsprocessen utan om vad som hände när Sanna sökte upp vården efter händelsen – i egenskap av våldtäktsoffer.

Dagen efter övergreppet – på söndagen – var hon i chock. Det var först på måndagen som hon ringde till vårdcentralen, efter att en kompis övertalat henne.

– Jag gick dit mest för att jag ville testa mig för om jag hade fått några könssjukdomar. Då var jag fortfarande chockad och förbannad på honom. Tusen tankar gick runt i huvudet på mig: Är det här på riktigt? säger Sanna som egentligen heter något annat.

På vårdcentralen fick Sanna träffa en barnmorska och hon berättade vad som hade hänt. Att hon vaknat upp tidigt på söndagsmorgonen med smärtor i underlivet, att hennes tampong hade tryckts upp i slidan och att sperma rann ur henne.

Sanna är säker på att hon blev våldtagen i sömnen efter en kväll då hon druckit alkohol.

– När jag berättade för barnmorskan sa hon att ”det där är ju ett sexuellt övergrepp, en våldtäkt”. Det var först då som jag på riktigt insåg vad jag hade råkat ut för.

Sanna fick information om att hon borde anmäla våldtäkten till polisen. Men det är nu det går snett första gången: Enligt Sanna säger barnmorskan inget om de prover som så fort som möjligt ska tas på våldtäktsoffer. Proven syftar till att säkra spår som blåmärken, sperma, dna från förövaren med mera och ligger till grund för det rättsintyg som en läkare skriver ut.

I stället ringer barnmorskan till en kurator på USÖ:s kvinnoklinik och säger att hon har en patient som kanske kommer att kontakta dem. Barnmorskan säger ”kanske” eftersom Sanna har förklarat att hon är tveksam till att ta ytterligare en vårdkontakt.

Därefter får Sanna telefonnumret till kuratorn innan hon skickas hem.

– Barnmorskan borde ha talat om hur viktigt det var att ta de här proven i tid, ifall jag skulle vilja göra en polisanmälan. Men hon sa ingenting om det. I stället lades allt ansvar på mig att kontakta ännu en person, trots att jag fortfarande var i chock, säger Sanna.

Den journalanteckning som upprättades efter besöket antyder också att barnmorskan tyckte att det var för sent med en läkarundersökning. Så här står det: ”Pat har efter händelsen duschat och skrubbat sig, varför ev bevis torde vara eliminerade”.

Det är mycket vanligt att våldtäktsoffer duschar efter ett övergrepp och det gör det också svårare att säkra spår. Men det är långt ifrån omöjligt. Det kan exempelvis finnas sperma kvar inne i slidan.

Efter besöket på vårdcentralen ringde både Sanna och hennes kompis trots allt till kuratorn på kvinnokliniken. Efter flera försök svarade till slut kuratorn. Det är nu det blir fel igen – trots att barnmorskan och kuratorn har pratat med varandra.

– Vi förklarade vad som hade hänt och att vi hade varit på vårdcentralen, säger Sanna.

Varför är oklart, men kuratorn verkar inte ha förstått att Sanna inte hade blivit läkarundersökt. I stället fick Sanna en besöks-tid hos kuratorn – men först två dagar senare, på onsdagen.

Och det var först då – 3,5 dygn efter händelsen – som det kom fram att Sanna inte hade blivit undersökt. Kuratorn såg då omedelbart till att en läkarundersökning gjordes och samtidigt ringde Sanna polisen för att anmäla saken.

Det skulle senare visa sig att läkarundersökningen av Sannas kropp inte gav något. Någon sperma fanns till exempel inte kvar i slidan.

Mannen som åtalades för att ha våldtagit Sanna fälldes i tingsrätten men friades senare i hovrätten. Det fanns saker som talade både för och emot honom, enligt hovrättens dom.

Hade utgången blivit en annan om Sanna hade undersökts så snart som möjligt? Frågan är hypotetisk och omöjlig att svara på. Det menar både åklagaren i målet, Karin Lindell, och forensikern Ricky Ansell.

– Rent allmänt är det naturligtvis alltid bättre att undersökas så tidigt som möjligt för en dokumentation av skador och dna med mera. Men om det har betydelse för utgången i målet är ju naturligtvis beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, skriver Lindell i ett mejl.

– Jag kan inte säga något annat än att tidsfaktorn är viktig, ju snabbare spårsäkring desto bättre. I det här fallet har du en massa olika faktorer att ta hänsyn till. Duschning påverkar liksom mens – det blir en dränering. Men man kan inte säga att det omöjliggör att hitta spår, säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert på Nationellt forensiskt centrum.

René Bangshöj är verksamhetschef på kvinnokliniken. Han beklagar det som hände Sanna och medger att hon inte togs om hand av vården på rätt sätt.

– Vi kan inte tvinga patienten till något, men vården har ett ansvar att guida patienterna rätt. I det här fallet kanske vi inte tog det ansvaret, säger Bangshöj.

Det som hände på vårdcentralen vill han inte kommentera med mer än att det kanske hade att göra med att Sanna var tveksam till att uppsöka kvinnokliniken.

– Då kanske man åtminstone ville säkerställa att hon fick prata med en kurator hos oss, säger Bangshöj.

Men han anser kuratorn på kvinnokliniken omgående borde ha sett till att Sanna fick en tid för läkarundersökning.

– Sanna kom till oss på fel vägar i och med att hon fick ett telefonnummer till en kurator i stället för till en barnmorska. Och kuratorn trodde kanske att Sanna redan hade blivit undersökt. Men kuratorn borde ha reagerat och skickat Sanna vidare till en barnmorska.

– Kuratorn jobbar inte kvar längre och det har gått lång tid sedan händelsen. Det gör att jag bara kan spekulera i varför det blev så här, säger René Bangshöj.

Det som hände Sanna har nu resulterat i att kvinnokliniken sett över sina rutiner. Numera ska kuratorerna på kvinnokliniken säkerställa att patienterna som blivit offer för sexuellt våld verkligen genomgått en läkarundersökning.

Information om hur Sanna blev behandlad har också lämnats till chefen för barnmorskorna på länets vårdcentraler.

Ni har inte funderat på Lex Maria-anmäla händelsen?

– Nej, jag tycker inte att vi befinner oss i det läget. Vi har sett ett potentiellt systemfel och nu har vi rättat till det, säger René Bangshöj.

Sanna lever fortfarande med sviterna efter händelsen, som ligger ganska långt tillbaka i tiden. Hennes liv ser helt annorlunda ut. Hon tycker att det är jobbigt att vara ute på stan, många vänner har av olika skäl försvunnit och det Sanna gick igenom bidrog till att hon fick byta jobb.

Men att kvinnokliniken nu ändrar sina rutiner är ändå en liten tröst.

– Först i början var det ingen som ville lyssna på mig. Men när jag pratade med honom (René Bangshöj) senaste gången kändes det som om han tog mig på allvar. Det går inte att ändra på det som har hänt mig, men om man kan undvika sådana här missar i framtiden är det bra.

Så att andra slipper råka ut för samma sak som du?

– Ja, precis. Om sjukvården gör rätt från början tror jag att fler våldtäktsmän skulle fällas.

Fotnot: Vårdcentralen har fått tillstånd av Sanna att prata med NA om händelsen. Vårdcentralen har trots det avböjt att kommentera med hänvisning till att man aldrig diskuterar enskilda fall.

Det här är första delen i en artikelserie. Läsa nästa del i tisdagstidningen och här på na.se.

Mer läsning

Annons