Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barndomens kvartersom när han var elva år

Huset är borta sedan länge. Och på gärdet där han lekte växer ett nytt kvarter upp.
Gunnar Thunberg, som skrivit en bok om sina gamla barndomskvarter på Norr, blir nostalgisk när han ser sig omkring.
I dag blickar vi bakåt och berättar om Svinberget som det en gång var.

Annons
– Här låg huset, berättar Gunnar Thunberg som gör ett besök i sina barndomskvarter på Norr i Örebro.

Gunnar Thunberg är på tillfälligt besök i Örebro. Sedan mer än 40 år tillbaka bor han i Landskrona. I höstas kom hans tredje bok ut – Glada berget heter den. Boken handlar om Svinberget som området runt Berggatan på norr kallas.

Där växte Gunnar upp. Han var elva år när huset, som hans farfar köpte redan 1905, skulle rivas och ge plats för ett helt nytt kvarter.

I boken berättar han om de sista sju dagarna han och familjen bodde på Svinberget, en vecka i augusti 1953.

– Jag har försökt att skriva som en elvaåring. Därför blir boken också väldigt jagfixerad. Jag utgår från hur min värld var då, med katten Snurran närmast, sen pappa, mamma och farmor.

Gunnars bok handlar om sådant han gjorde då och människorna som fanns runt omkring, om tanten i affären, lekkamraterna, föräldrarna – och grannarna, som hon som hade lärt sig cykla först som vuxen och bara kunde göra vänstersvängar.

Gunnars pappa var född i huset som kallades Charlotten-

hill efter farmodern Alma Charlotta. Farfar var CV-arbetare och pappan arbetade på Epidemin, som sjukhuset alldeles bredvid kallades. Familjen rörde sig i samma kvarter, handlade, arbetade och umgicks. För Gunnar var Svinberget hela hans värld. På gärdet där han lekte byggdes sedan Lillåstrandskolan, som är riven nu den också. På platsen har man byggt nya bostadshus och ytterligare ett är på väg.

– Det är ingen ordning alls, säger Gunnar halvt på skämt, halvt på allvar.

Visst vet han att allt måste förändras men han kan också sakna den tid som var.

När huset revs 1953 flyttade familjen till Holmen. Gunnar kunde gå kvar i OP-skolan och förändringen var egentligen inte så stor.

– Värst var det nog för pappa som hade bott hela sitt liv i samma hus. Jag minns att han stod och såg på när huset revs.

Gunnar som alltid tyckt om att teckna – många av hans barnteckningar finns med i boken – sökte efter gymnasiet till Konstfack och kom in. Han utbildade sig till bildlärare, arbetade på gymnasiet och är numera pensionär.

Vad var Svinberget för område när du var liten?– Det var fullt med små kåkar och det var arbetare som bodde där, ingen var rik och ingen var direkt fattig. Jag minns också att kvinnorna inte hade några namn, det var Oskars hushållerska, Mjölktanten eller Kalles mamma.

Varför heter inte boken Svinberget, utan Glada berget?– Min förläggare tyckte dels att det lät för likt Svinalängorna och dels att svin var för negativt. Vi valde därför Glada berget, det var också det vi som bodde där kallade det.

Hur känner du för Örebro i dag?– När jag reser vet jag alltid var jag startade. Ränderna går ju aldrig ur. Jag läser om ÖSK och undrar varför Behrn arena inte kan heta Eyravallen som den alltid har gjort.

Kommer du flytta tillbaka?– Nej, jag har rotat mig i Landskrona och så har jag mina barn där. Dessutom skulle jag nog sakna vattnet alldeles för mycket.

Gunnar Thunberg

Namn: Gunnar Thunberg.

Ålder: 67 år.

Familj: Delsbo och två söner.

Bor: I byn Smörhålan utanför Landskrona.

Gör: Pensionär, arbetade i 40 år som bildlärare på gymnasiet. Är körsångare, har bland annat varit med i Körslaget i tv med Siw Malmkvist. Har skrivit tre böcker. Den senaste, Glada berget, handlar om Örebro och det område som förr kallades Svinberget.

Bakgrund: Växte upp i Örebro, gick på OP-skolan och sedan Karolinska, utbildades sig på Konstfack och blev teckningslärare. Flyttade till Landskrona.

Mer läsning

Annons