Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnfattigdom i Vivalla

Mer än var tionde barn i Sverige lever i fattigdom och riksiffrorna avspeglar sig även i Örebro.

Annons
Hadjar Neghiz tycker om att leka med sin bror Adem och de andra barnen på den öppna förskolan i Baronbackarna.

Enligt Rädda Barnens statistik och definitioner lever mer än vart tionde svenskt barn i fattigdom. En tydlig trend i Sverige de senaste åren är att den absoluta fattigdomen minskar medan den relativa ökar. De fattiga får alltså mer pengar, men klyftan till de rika ökar ändå.

I Örebro avslutades

nyligen en tre dagar lång internationell konferens på temat barnfattigdom. Sverige är något av ett föredöme för andra länder och under fredagen var det studiebesök på Baronbackarnas familjecentral.

Hit är alla barn välkomna, det är bara att dyka upp. Här finns barnmorska, pedagog, kurator och BVC-sköterska.

Hadjar och Adem Neghiz, tre respektive två år, brukade komma hit och leka tre gånger i veckan förut. Nu när mamma Elin Neghiz har börjat plugga blir det inte lika ofta. Hon tycker att det är kul att verksamheten uppmärksammas under konferensen.

– Kanske behövs inte sådan här verksamhet lika mycket i andra länder, och det kan ju ses som positivt. Där har man kanske det sociala i alla fall, eftersom fler kvinnor är hemma med barnen. Är man mammaledig i Sverige och alla andra jobbar så har man ingen att umgås med, säger hon.

Elin Neghiz, som är inflyttad från Leksand, har haft stor glädje av att få komma ut och träffa andra vuxna. Hon menar att centret nästan är mer för de vuxna än för barnen.

Christina Rosmark som är pedagog på centret håller med.

– Många som kommer hit är kanske ensamstående eller saknar släktingar. Det här är ju ett bra nätverk för vuxna.

Men hur hänger allt detta ihop med fattigdom?– Det här med att det är dåliga tider och att många är arbetslösa och sjuka märker vi ju av. Då kommer fler hit, och många har ju ont om pengar. Men när det gäller barn så märks det nog mer högre upp i åldrarna när de börjar vilja ha en massa saker.

Verksamheten kan sägas fungera i tidigt förebyggande syfte. Om man hjälper barn tidigt så krävs det väldigt små medel för att göra en stor skillnad.

– Att vara fattig i Sverige och fattig i till exempel Nicaragua är naturligtvis inte samma sak. Det finns lite olika sätt att definiera fattigdom. Ofta skiljer man på absolut och relativ fattigdom. Absolut fattigdom bygger på vilken inkomst man har eller hur mycket pengar man tjänar. Den relativa fattigdomen säger mer om den upplevda fattigdomen eftersom den jämför med andra grupper i samhället.

Marie Gustafsson är utvecklingsledare på Regionförbundet i Örebro och styrelseledamot i Eurochild som anordnade konferensen. Hon säger att riksiffrorna avspeglar sig i Örebro.

– Det finns två extra utsatta grupper här. Barn med utlandsfödda föräldrar och barn med föräldrar som är ensamstående. Sen är det också extremt stora skillnader mellan olika områden i Örebro. Vivalla har till exempel väldigt höga siffror medan andra områden har väldigt låga siffror.

Men Marie Gustafsson vill poängtera att vi i Sverige ändå har det bra.

– Det är därför man har konferensen i Örebro, för att man vill se hur vi bygger välfärd för barn. Ja, vi har barnfattigdom. Men de allra flesta barn lever under väldigt goda förhållanden och det måste man ha som en bas i resonemanget, säger hon.

- De vuxna mår ju bra av att komma hit och ¨då mår barnen bra, säger Christina Rosmark, pedagog.

Mer läsning

Annons