Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspel: Vasaskolanfaller för grävskoporna

Vasaskolan rivs och en epok går i graven. Känslorna svallar när grävskoporna suddar ut de sista kritstrecken på svarta tavlan.

Annons

Precis som när andra skolor runt om i vårt land stängs eller jämnas med marken. Varför, undrar jag? Någon mer otidsenlig skola än Vasa får man leta efter. Byggnaderna var ju inte ens speciellt vackra eller unika.

Kanske spelar nostalgin in. Det var här många tog sina första stapplande steg mot vuxenvärlden. Läxor, prov, rökruta, skutt och skoldanser. Själv tillbringade jag mina nio första skolår i Vasa. Och jag trivdes rätt bra med lärare och skolkamrater, även om de flesta lärarprofiler, precis som skolan, nu gått i himlen in.

Det vimlar förstås av minnen från de åren. Ett kan vara värt att berätta. Vi hade hemkunskap på andra våningen, när läraren fick nog av uppspelta, skrattande och lite ointresserade elever. Gossen Rolf visades helt sonika ut ur klassrummet och fick följa resten av lektionstimmen ensam i matsalen intill – trodde både vi och fröken. Men efter fem-tio minuter knackade det på ytterdörren och där stod Rolf.

Den gamla hemkunskapslärarinnan höll på att få dåndimpen. Hur hade han kommit ut ur rummet och ned på marken? Jo, det var enkelt, tyckte Rolf. Jag tog stuprännan ned och gick sedan bara in genom entrédörren. Men de såg snopna ut när jag passerade utanför slöjdsalen på nedre botten, berättade han.

I dag finns varken lokalerna, stuprännan eller fröken kvar. På den cirka 100 år gamla skoltomten ska det byggas 290 lägenheter och stora grönytor. Och det tycker åtminstone jag är bra.

Mer läsning

Annons