Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspel: Zarlasht, 24 år

Ungefär 1900 kvinnor i Örebro län är 24 år. En av dessa heter Zarlasht Dost och studerar på universitetet. Hur är det att vara Zarlasht? Det här är del tre i serien "Sånt är livet".

Annons

För att se Pavel Koubeks bildspel om Zarlasht Dost vardag, klicka här!

Den här veckan måste beslutet tas; ska hon söka till en annan kurs, och ska hon säga upp lägenheten?

Zarlasht Dost är 24 år och många av de beslut och steg hon tar får stor betydelse framöver.

– Det är en skön tid, men samtidigt stressig. Jag känner en press att göra de rätta valen för att få jobb sen. Man ska in i vuxenlivet, ta roller, det är tufft att hitta rätt.

Zarlasht har sin mamma och sina syskon i Borås. Nu går hon några år på Örebro universitet och läser samhälls- och beteendevetenskapliga programmet. Hon kunde ha varit klar nu, men sköt upp den sista terminen för att åka till Kanada i våras.

– Jag tycker man ska värdesätta och förverkliga några av sina drömmar, och en sådan var att bo i Kanada ett halvår.

–Lite äventyr i livet är bra tror jag. En sådan spontan sak gjorde jag och en kompis förra sommaren när vi, utan planering, fick för oss att bestiga Kebnekajse. Vi nådde sydtoppen. Sådant ger krydda åt livet.

En vanlig vardag ringer väckarklockan vid sju. Föreläsningar eller laborationer på universitet väntar. Eller så pluggar hon i biblioteket.

– Det är bra att bo en bit hemifrån. Jag skulle ha svårt att få studiero i Borås, för jag har nio syskon, några av dem med familj, och många kompisar. Här kan jag bättre välja själv hur jag ska spendera tiden.

Tre, ibland fyra, kvällar i veckan tränar Zarlasht volleyboll och löpning. På torsdagar ger hon läxhjälp på Sörbyskolan genom Rädda Barnen.

– Det är kul. Jag imponeras av att hur duktiga de yngre eleverna är. Det känns roligt att göra en insats och det blir som en repetition för mig också, säger hon och skrattar.

Som så många andra studenter har Zarlasht Dost sin tillhörighet i två länder och kulturer. Hon kom till Sverige från Afghanistan som tolvåring.

– Ibland funderar jag: vem är jag, vilken är min identitet? Men när jag tänker efter är jag är stolt att komma från Afghanistan och samtidigt stolt över att bo i Sverige. Jag ser det som en fördel att ha dubbel tillhörighet.

En gång har Zarlasht varit tillbaka till sitt första hemland, och där sågs hon som svensk, trots att hon kan språket och klädde sig ”rätt” under besöket.

– Där är så mycket av krig, så mycket svårigheter. Så jag blev förvånad av att så många ändå var glada. De lever för dagen och tar vara på det som är positivt. Det var skönt att se.

– Så vill jag göra, se det positiva och njuta av livet. Det är en grundinställning jag har att falla tillbaka på även när det är krävande.

Mer läsning

Annons