Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför tänkte Hussein hoppa från Svampen

Det blåser uppe på Svampen. 58 meter över marken. När han tittar ut över kanten ser han dem. Alla ansikten som är vända uppåt. Mot honom.
Den 23 mars i år hade Hussein bestämt sig. Han skulle ta sitt liv.

Annons

Polisen får larmet vid 13-tiden. Självmordsförsök på Svampen. Snart är den första patrullen på plats och spärrar av ett område på marken. Människor samlas i små grupper nedanför, med blickarna vända uppåt. Däruppe kan de skymta en man i keps som ropar: ”Ta era bilder, jag ska hoppa!”

– Jag minns hur jag skrek. Och att jag pratade med Gud och bad honom ta emot mig.

27-årige Hussein sitter barfota hos släktingar i en lägenhet i Örebro med sin bror, mamma och pappa och berättar om dagen när allt brast, efter beskedet att Hussein och hans bror inte får uppehållstillstånd i Sverige.

Migrationsdomstolens dom: "Hussein och hans bror är sannolikt medborgare i Syrien. Men de har bott i Libanon större delen av sina liv, därför ska deras skyddsskäl prövas mot bägge länderna. Den allmänna situationen i dessa länder ger inte i sig rätt till uppehållstillstånd. Därför måste en individuell prövning göras där brödernas bevisning värderas i förhållande till deras berättelse."

Hussein och hans kusin Dib visar ett videoklipp på Youtube: Beväpnade män tvingar en grupp unga män att ligga med ansiktet mot marken. De blir sparkade, dragna i håret och fösta mot några bilar som står parkerade en bit bort.

– Titta, där ligger jag och min bror. Och han där, min kompis, honom dödade de.

Hussein tar fram fotografier av sitt omlindade huvud.

– Jag blev skjuten. Därför ser mitt öra ut så där, säger han och pekar på bilden.

Han minns inte om han frös där han stod på Svampen. Men han minns hur trött han var efter tre timmar, att stången med den blågula flaggan var våt och hal och att han tänkte att snart fyra år i Sverige skulle sluta med – ingenting.

När bröderna kom till Sverige var de fulla av hopp och tillförsikt. Äntligen en fristad. Äntligen skulle de slippa vara rädda för att bli misshandlade och kanske dödade. Då, säger Hussein, vägde han 85 kilo och tillsammans planerade bröderna för att fortsätta jobba som frisörer i Sverige. Precis som de gjorde i sin salong i Libanon. Fyra år senare väger han 68 kilo.

Ur domen: "Det går inte att se i videoklippen vilka som utsätts för angreppet. Klippen ger därför inget stöd åt brödernas skyddsskäl. Fotografierna av deras skador visar bara att de blivit skadade, inte när eller på vilken plats. Bröderna har därmed inte gjort sannolikt att deras fruktan för förföljelse är välgrundad, eller att det finns grund för att anta att de löper risk att dödas, utsättas för omänsklig, förnedrande behandling eller bestraffning.”

När Hussein bestämt sig för att ta sitt liv tar han sig till Svampen. Det känns som en lämplig, effektiv plats.

– Jag åkte dit utan att berätta för någon.

Såväl polisen som Migrationsverket och Husseins advokat försöker prata ner honom. Hussein tycker om polisen, men tänker att han ändå ska hoppa och ber Gud ta hand om mamma och pappa. Han tänker inte på något annat. Inte på hur det ska kännas att falla fritt och slå i marken, inte på att det står barn därnere.

När Hussein till slut får se sin kusin Dib närma sig skriker han: ”Kom inte närmare!”

Dib försöker övertala honom:

– Kom ner Hussein, tänk på din familj. Det hjälper inte att du hoppar. Det blir bara du som dör.

Det var till slut Dib som fick Hussein att ta steget ner från kanten, i säkerhet. Han förs till USÖ och blir kvar hos psykiatrin i två veckor.

– Under sex dagar vägrade jag äta. Jag tänkte ”varför hoppade jag inte?”. Jag fick medicin, då kände jag ingenting. Jag äter tabletter nu också. Ibland hjälper det, ibland inte. Det är svårt att sova.

Husseins ena ben rycker okontrollerat där han sitter. Det hjälper inte att han sätter armbågen mot benet för att hålla emot.

Säkerhetsläget i Syrien har visserligen försämrats, men den allmänna situationen i Libanon förhindrar inte att bröderna utvisas dit i stället."

Ur Migrationsdomstolens dom: "Beslutet om utvisning innebär att bröderna ska utvisas till Syrien eller Libanon.

– Jag anser att Migrationsverket och Migrationsdomstolen gör fel bedömning när de menar att bröderna inte kan styrka sin berättelse, säger deras advokat Hilda Bokvist.

För Hussein spelar det ingen roll om han utvisas till Libanon i stället för Syrien, han är säker på att han kommer att bli misshandlad eller dödad ändå. Även Migrationsdomstolen konstaterar att våld förekommit mot syrier i Libanon, och nämner bland annat en ”incident” när tolv syriska arbetare blev skjutna, knivhuggna och slagna.

– Om vi måste åka till Libanon är frågan bara när samma sak händer oss, säger Hussein.Det var därför han tänkte hoppa, förklarar han. Då skulle det i alla fall gå fort.

Fotnot: Migrationsverket har tillfälligt stoppat utvisningar till Syrien. Husseins föräldrar har inte fått uppehållstillstånd beviljat av Migrationsverket. Beslutet är nu överklagat till Migrationsdomstolen.

LÄS MER!Det här var första delen av en artikelserie om asylsökande. Läs fortsättningen i NA, lördag, söndag, måndag och tisdag. Du kan läsa NA digitalt. Skaffa en 24-timmarsinloggning. Klicka här!

Lördag>> Anna: "Jag vill aldrig flytta. Jag vill bo här i Fellingsbro, jämt"

>> Svårt att få stanna – trots lägre beviskrav

Söndag>> Bo med bara det allra nödvändigaste

>> "Vi har spindlar, möss och myror härinne

Måndag>> Asylsökandes pengar och jobb 

Tisdag>> De flesta saknar id-handlingar

Mer läsning

Annons