Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De har varit familjehem i åtta år

Det behövs ork, tid och så massor av kärlek. Det säger Carolina Ordenes-Linder och Martin Linder, som har varit familjehem i åtta år och tagit sig an fyra barn.

Annons
Gott om plats. Carolina Ordenes-Linder och Martin har varit familjehem i åtta år. Paret tycker att det har varit väldigt bra och att det har givit dem väldigt mycket tillbaka.

Det var som så mycket annat i livet en slump att Carolina och Martin blev familjehem. För åtta år sedan fick de en förfrågan om de kunde vara kontaktfamilj åt en flicka. Det satte en sten i rullning.

– De ringde från socialtjänsten och sa att vi vet att ni precis fått en tjej som kontaktfamilj, men vi har en tonårstjej som vi tror skulle passa er i familjehem, berättar Carolina.

Familjehem var något nytt. I ärligheten namn visste inte Carolina och Martin vad det skulle innebära för deras liv. Skulle de våga ändå?

– Jag har jobbat i skolan och Martin har alltid haft god hand med barn, Så vi tänkte att vi gör ett försök i alla fall, säger Carolina och tillägger genast:

– När vi säger gör ett försök handlar det om allt eller inget. Man kan inte säga att det här var inget för oss och lämna tillbaka barnet, som ett öppet köp.

Flickan var 15 år när hon flyttade in och 18 när hon lämnade dem. I dag är hon 25 år och jobbar som lärare i Stockholm.

– Det funkade väldigt bra. Men det blev ju en del tjafs, förstås. Hon var tonårsbrud och jag är envis som bara den och van att få min vilja igenom, säger Carolina.

När flickan flyttade var det jobbigt.

– För varje tjafs vi hade kom vi varandra närmare. När hon flyttade var jag jätteknäckt. Vi ringde till socialtjänsten och sa att nu har hon flyttat, finns det behov för fler barn? berättar Carolina.

Men det går inte bara att anmäla intresse och sedan ”kvittera ” ut ett barn. Paret genomgick en utredning av socialtjänsten.

– Man får vända ut och in på sig, säger Martin.

– Det gäller ha rätt syn på det hela. Vi förstår att vi är här för att någon ska lämna över sitt barn till oss, säger Carolina.

Vid den första utredningen sattes de i olika rum.

– De frågade ut oss för att se hur mycket vi kunde om varandra. Det var kul, säger Martin.

I dag har Martin och Carolina en liten pojke på något år och en lite äldre flicka. De har även hunnit med en tonårskille, som också flyttat ut. De älskar barnen, men har valt bort att skaffa egna.

– Ja, men vi får ut lika mycket av dem som är här. När de ska bo här är de som våra, sedan vet vi att de har egna föräldrar. Den rollen försöker vi aldrig ta från dem, säger Carolina.

– Det finns så otroligt många som behöver hjälp, säger Martin.

Det finns aldrig några garantier för hur länge de får ha barnen hos sig.

– Det är en baksida. Det är ett halvår i taget, säger Carolina.

En av fördelarna som Martin och Carolina har gent-emot andra föräldrar är tillgång på experthjälp.

– När man känner att något börja bli krångligt. Det är en fördel som inte biologiska föräldrar får, så det är lite lyx, säger Martin.

Vad får ni ut av det här?– Man får ut så otroligt mycket. Asmycket faktisk. Vi har träffat jättemånga underbara barn. Många av deras familjemedlemmar som vi fortfarande har kontakt med är fantastiska också, säger Carolina.

Är det mycket jobb?– Det är lika mycket som i en vanlig familj, säger Martin.

– Ja, och man måste vara lite flexibel och anpassningsbar. Framför allt när man har flera barn. Det är möten med socialtjänsten och det är umgänge med familjerna. Det är lite pusslande. Men det är det värt, säger Carolina.

Att vara väldigt öppen som person och inte dömande, det menar Carolina är allra viktigast. Sedan ska drivkraften vara att man tycker om barnen och vill göra nytta, inte att man tänker på det som ett jobb.

– Har man orken, tiden och tillräckligt med kärlek att ge så tycker jag man ska göra det, säger hon.

Ett stort hjärta är ändå på något sätt grunden för ett familjehem. Martin berättar om ett nödsamtal från Socialtjänsten. En pojke satt ensam på ett hotellrum och mamman var sjuk och intagen för vård. De skulle utvisas. Kan ni tänka er ...

– Det gick ju inte att han satt där. Vi mötte en deprimerad 13-årig kille med kepsen nedfälld, berättar Martin.

En injektion av kärlek och omtanke fick pojken att repa mod. Han fick tre månader hos dem.

– Tills de utvisades, tyvärr. Men han fick uppleva sin bästa jul, sa han, berättar Martin.

Tycker om Barn. Carolina Ordenes-Linder och Martin Linder har haft fyra barn som familjehem. Två var tonåringar och de har båda flyttat ut. Nu har paret två yngre barn hos sig.

Mer läsning

Annons