Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De springer tillsammansför att slippa vara rädda

Tjejerna vill göra något som borde vara en självklarhet, men livet i Örebro är dessvärre inte som det borde vara. De vill kunna röra sig i sin egen stad utan att känna rädsla för att bli överfallna och våldtagna.

Annons

Dock förlamas de inte av rädsla. De gör något positivt av något som är galet och absurt-tillsammans med män.

– Efter alla överfallen och våldtäkterna i höstas bestämde vi, som vill röra på oss, att vi varje måndag ska springa tillsammans, berättar Suzanna Karlberg som är så kallad hälsoinspiratör på Arbetsförmedlingen i Örebro.

Ingen läsare ska tro att löpningen främst är en tjejaktivitet – även om löpningen började i höstas.

Givetvis välkomna

– Både killar och tjejer är givetvis välkomna att vara med, förklarar Suzanna med emfas.

De arbetskamrater som vill får hänga med. Ingen ska känna sig utanför och därför är det bestämt att tempot inte ska vara stressigt högt. Det viktigaste är att folk är med.

”Goda” kilometertider ska inte eftersträvas. Av högsta betydelse är att de anställda på Arbetsförmedlingen kommer i gång med motionen och upplever detta både som hälsosamt och lustfyllt.

För några av tjejerna är Vårruset i maj ett mål. Grabbarna satsar på Grabbhalvan. Till 5-kilometersloppen hoppas löparna att kunna bli sponsrade på olika sätt av arbetsgivaren. De som motionerar regelbundet har i allmänhet många färre sjukskrivningsdagar än de som inte rör en fena och blott sitter still både på jobbet och hemma.

Sällskap

En sen eftermiddag gör Stadsliv sällskap med arbetsförmedlarna.

Förutom Suzanna Karlberg, Helene Grandlund, Malin Zetterman, Erika Harfeldt finns också gossarna Dinko Odobasic och Fekreyesus Yohannes med i löparsällskapet.

Cirka en halvmil ska tillryggaläggas från Järntorgsgatan ut till Naturens hus och tillbaka. Några struntar i broddarna, vilket de senare ångrar. Turen går över Järntorget, vidare mot Wadköping och Skebäcksbron.

– Under löpningen skippar vi jobbsnacket. Däremot kan vi tala om våra barn och vad som har gjorts i helgen, Melodifestivalen med mera, säger en av tjejerna.

– Det är också roligt och detta stärker sammanhållningen på arbetsplatsen.

Tjejerna springer med leenden. Förmodligen och förhoppningsvis kan de locka andra, kvinnor såväl som män, att börja motionera i någon form.

Dela in i grupper

– Får vi fler personer med oss kan vi dela in oss i grupper, en snabb löpgrupp samt en mer långsam löpgrupp och kanske en promenadgrupp, berättar Suzanna Karlberg.

Solidaritet präglar löpningen. Tjejerna känner sitt ansvar. Vid koloniområdet Alnängarna gör tjejerna ett kort uppehåll. De inväntar herrarna som hamnat på efterkälken.

Vi har nått trakterna av Naturens hus. Här är det halt som attan och alla önskar att de hade halkskydd. En trygg kvinnohand räddar Stadslivs löpare från en försmädlig vurpa.

– Förra veckan såg vi flera rådjur här. Fantastiskt, säger en av tjejerna.

– Åh, lyssna till vårfåglarna. Är det en koltrast? är en annan kommentar under löpningen.

Dryga 40 minuter rinner snabbt iväg och det blir mörk kväll. Löparna stretchar utanför sitt jobb. De upplever välbehag. Tillsammans har de skapat trygghet. De är inspirerande förebilder för sina arbetskamrater.

Säkerligen kan de också vara förebilder för örebroare på andra arbetsplatser i staden.

Mer läsning

Annons