Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De tävlar i fågelskådning

Vi befinner oss vid Öby kulle tillsammans med två örnar, ett antal kråkor och en ormvråk. Det tycker vårt tillfälliga sällskap är bra. Riktigt bra. En del av dem deltar nämligen i Nerikes Ornitologiska förenings artrace denna snöiga lördag.

Annons
Hårdspaning. Lag Grågossarna, Bernt Jerlström, Ronnie Lindqvist, Tord Larsson och Åke Lorin, fäller upp mastodontkikarna och scannar av de snöiga vidderna kring Kvismaren.

Artrace?

Jo, de tävlande lagen ska från midnatt till klockan 16 samma dag fara Närke runt och se så många fågelarter som möjligt.

– Vinnarna brukar få ihop ett femtiotal, säger Ronnie Lindqvist, lagledare för team Grågossarna, som också består av Tord Larsson, Bernt Järlström och Åke Lorin.

Och det blir ni?

– Nej du, vi har aldrig vunnit. Vår ambition är att inte komma sist.

Leta fåglar i snö och kyla – varför?

– Det sägs att det här kommer nära våra ursprungliga instinkter: jakt och tävling i ett, vi blir som stenåldersmänniskor på nytt.

Och slipper nedlägga bytet?

– Skulle vi göra det blev vi förmodligen diskade.

Laget har rekat i flera dagar, det vill säga kollat in var fåglarna finns, och nu har de varit i gång sedan fyra i natt. Varit till Brevens Bruk för att skåda canadagäss och strömstare, plockat in örnarna vid Öby kulle, kollat steglits i Ekeby och samlat olika andarter i Kumla.

– Fast det är hemligt, påpekar Ronnie. Är det tävling så är det. Då säger vi knappt hej till varandra när vi ses. Annars är vi bra hjälpsamma, oss ornitologer emellan.

Fan tro´t ...

Om Grågossarna räknas till ”hårdskådarna” så räknar sig Per Åkesson, Elisabeth Hall och Willy Elvin till ”mjukskådarna”.

De tävlar inte men genomför snart sagt varje vecka en närkingsk fågelsafari.

– Nisse, hunden alltså, ska ändå ut så vi kombinerar det, förklarar Elisabeth, och det är alltid lika spännande: vad ska vi få se den här gången?

De månar om fåglarna hemma också.

– Jag köper 100 kilo fågelmat varannan vecka, avslöjar Willy.

Mjukskådare?

Nåja, de samlar i alla fall på fågelarter och jobbar för att få ihop de där magiska 300 varje år.

Svårt?

– De sista på hösten är sega, medger de, men så här års går det snabbt. Vi har redan 35.

Ytterligare en bil stannar. Patrik Simonsson ska se till ”sina” örnar. I 17 år har han lagt ut slaktavfall till dem vid Öby kulle.

– Allmänt naturintresse, förklarar han. Jag jagar och fiskar också.

Och räknar fågelarter?

– Ja, fast jag börjar inte om från början varje år.

Fotnot: Sju lag deltog i tävlingen.

Örnmål. Willy Elvin har siktet inställt på en ätande havsörn medan Per Åkesson står och väntar på ormvråken. Hunden Nisse kikar, förmodligen, efter något helt annat.
Snabba puckar. För att en art ska räknas måste alla i laget ha sett den, förklarar Tord Larsson, så det gäller att vara snabb med kikaren.

Mer läsning

Annons