Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma fick inte skjutsefter läkarundersökningen

Emma hade varit hos en kompis den kväll som förändrade hela hennes liv. Hon är en av de Örebrokvinnor den 24-årige våldtäktsmannen erkänt att han överfallit.

Annons
Det var folktomt när Emma var på väg hem från en kompis. Den enda hon såg var en cyklist på långt avstånd. Så hördes något bakom henne. När hon vände sig om blev hon slagen och överfallen.

Emma är i 20-årsåldern och gör ett lugnt och säkert intryck men kvällen det hände har satt sina spår.

Gärningsmannen förvandlade Emmas tillvaro till ett liv med neddragna persienner, intensiv rädsla för att möta honom på stan, sömnlöshet, oro och svårigheter att äta. Men också en besvikelse över hur hon blev bemött av den polis hon först kom i kontakt med.

– Det finns en anmälan om hans beteende och jag har pratat med en av polischeferna och andra poliser om det. Alla poliser jag kommit i kontakt med under resten av utredningen har varit väldigt bra, men bemötandet den kvällen glömmer jag inte.

Kvällen hade hunnit övergå i natt när Emma lämnade sin kompis lägenhet.

– Jag funderade på att ta en taxi men tyckte det var onödigt. Det var ju så nära hem. Visst kände jag till kvinnoöverfallen men precis som så många andra tänkte jag att det inte händer mig.

BarnvaktEmma har ett barn som hennes mamma var barnvakt åt och dit var hon på väg. Bara ett par hundra meter återstod då hon gick in på en gata och på avstånd såg en man på cykel.

– Annars var det helt tomt, jag fortsatte gå och hörde plötsligt något bakom mig. Då stod han där bara några centimeter bort, det ansiktet glömmer jag aldrig,

Hon blev slagen i ansiktet och hennes händer bands samtidigt som hon tvingades omkull.

Emma vill inte prata närmare om själva överfallet, men säger att mannen senare tog cykeln för att åka därifrån och då sa till henne att inte resa sig. När han försvunnit tog hon sig upp, chockad och förvirrad.

– Jag började gå åt fel håll trots att jag känner kvarteren hur väl som helst. Jag gick en lång omväg för att komma hem till min mamma.

När Emmas mamma fick veta vad som hänt larmade hon polisen och mötet med den polispatrullen känner Emma som en stor besvikelse.

– Det kom en patrull och tog med kläder jag haft på mig och körde mig till sjukhuset. Det var en manlig och en kvinnlig polis och det är hans beteende jag reagerat på.

På vilket sätt?– Han ifrågasatte varför jag som har ett barn var ute nattetid. Jag som nästan aldrig är ute på kvällarna. Men den här kvällen var jag bjuden till en kompis och min mamma tog hand om mitt barn. Jag är en vuxen människa, men som brottsoffer ifrågasätts jag av polisen för att jag varit på väg hem nattetid. Det kändes som att jag var brottslingen istället för offret.

Emma ser det som en djup kränkning.

Vad har du gjort åt det?– Det finns en anmälan och av de poliser jag frågat har jag fått veta att den ligger på polisens internutredning i Västerås. Jag begriper inte varför en polis beter sig så. Jag frågade om han som förälder skulle vara beredd att ge upp hela sitt övriga liv och aldrig gå ut på något. Mitt barn var ju hos sin egen mormor och jag var på väg dit.

Fråga polisen om skjutsEfter det som hänt var Emma angelägen om att inte behöva gå utomhus ensam och säger att hon frågade polispatrullen om hon kunde få skjuts efter den läkarundersökning som skulle göras. Hon hade inga pengar eller kort med till sjukhuset.

– Svaret blev att de hade viktigare saker att prioritera. Det sista den manlige polisen sa till mig var ”att dra du någonstans” och det yttrandet är jag allra mest chockad över.

LäkarundersökningenHon kände det svårt att genomgå en läkarundersökning efter det som hänt men säger att polismannen ifrågasatte henne också för det.

– Han menade att det var min skyldighet att ställa upp så våldtäktsmannen åkte fast och fler kvinnor slapp utsättas.

Emma berättar att hon gick med på en läkarundersökning och att polispatrullen under tiden åkte därifrån.

– Sjukhuspersonal ordnade en taxi åt mig med hjälp av pengar från kaffekassan. Allt det jag nu berättat om polisens beteende på sjukhuset har jag också berättat i förhören på polishuset och som grund för anmälan mot polismannen.

Hon Emma åkte hem till sin mamma och sitt barn och klarade tiden efter överfallet inte av att bo i sin egen lägenhet.

– Jag var livrädd att våldsmannen skulle hitta mig och har sett till att på olika sätt skydda min identitet.

En stor hjälp för henne är att hon har ett barn.

– Som förälder måste man skärpa till sig och ordna så allt fungerar. Man kan inte gå ner sig i sina problem och isolera sig, men mycket har varit svårt. Min brottsoffersamordnare, en erfaren polis, har varit ett stort stöd och följt med på alla möten runt det här och ställt upp och pratat.

Har du svårt att gå ut i mörker?– Ja, jag undviker fortfarande att gå ut ensam när det är mörkt. Första tiden kände jag det som att alla tittade på mig och jag trodde att jag såg honom överallt. Det där ansiktet finns ständigt framför ögonen på mig, hur länge det ska fortsätta vet jag inte.

AnsiktsminneEmma säger att hennes minne av ansiktet i och för sig varit en hjälp i polisutredningen.

– Jag har ju kunnat berätta om utseendet.

Det är inte många som vet vad hon varit med om.

– Jag har berättat för några riktigt nära vänner och anhöriga, det räcker. Kvinnoöverfallen har varit det stora samtalsämnet i Örebro länge och de som pratat har ju inte vetat att jag är ett av offren. Men när folk kommit in på det samtalsämnet har jag gått undan, har inte orkat höra.

GripandetDå 24-åringen greps i oktober väcktes en massa tankar.

– Jag började tänka på att det skulle bli en rättegång och att jag ska sitta där i salen och berätta med honom närvarande. Det är klart man oroar sig. Det finns väl en möjlighet att jag inte behöver vara i samma lokal som honom under berättelsen. Men samtidigt är det bäst för rätten att de kan se båda.

Måste se fremåt

Emma försöker på alla sätt gå vidare med sitt liv och planerar att utbilda sig till ett annat yrke än det hon har utbildning för. Hon vill arbeta med människor.

– Jag måste se framåt och jag är en person som har lättare att bli arg än att ta till tårar. Det tror jag också varit en styrka.

Fotnot: Emma är ett fingerat namn.

Mer läsning

Annons