Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En träffpunkt där man kan trivas

Stadsliv vill att så många som möjligt ska läsa det vi skriver. Vi vill nå människor som fick lära sig svenska när de var barn. Men vi vill också att de som börjat lära sig svenska som vuxna ska kunna läsa det vi skriver.
Därför är denna artikel om Träffpunkten
i Oxhagen skriven på lätt svenska.

Annons
Marua Hatman, till vänster, och Georgete Hardo hjälps åt för att försöka förstå svenska.

På Tornfalksgatan 26 i bostadsområdet Oxhagen finns ett hus som heter Träffpunkten.

Till Träffpunkten kommer människor som är födda i olika länder.

Här träffas till exempel turkar, bosnier, kurder, somalier och syrianer.

De trivs tillsammans.

Träffpunkten har öppet alla vardagar. Men torsdagarna är speciella dagar. Då kommer bara kvinnor till Träffpunkten.

En torsdag på förmiddagen går vi från Stadslivs-redaktionen på Nerikes Allehanda till Träffpunkten.

Det första vi hör är skrattt.

Kvinnorna som är här har kul tillsammans även om de talar olika språk.

Föreståndaren Camila Hoso säger att vi är välkomna. Hon berättar att de anställda på Träffpunkten vill hjälpa arbetslösa. De vill också hjälpa människor som har varit sjuka länge.

De som kommer till Träffpunkten bor i Oxhagen. De är hyresgäster hos Öbo, Örebrobostäder.

I ett rum har lärarna Marianne Lundholm och Jeantte Dolk-Öhman en lektion i svenska.

Lärarna berättar om det svenska språkets grammatik. De försöker förklara hur man ska tala om sådant som har hänt tidigare.

Mariannes och Jeanettes elever tycker att det är svårt att förstå. Några av dem är mycket intresserade och ställer frågor till Marianne och Jeanette.

Marianne och Jeanette svarar tydligt. De skriver korta meningar. De använder korta ord. De försöker att inte använda krångliga ord.

Det är svårt att förstå långa meningar och långa ord på svenska.

På svenskalektionen läser eleverna och lärarna tidningen Örebroaren. De läser också de lättlästa sidorna i Nerikes Allehanda.

Camila Hoso säger att flera av de kvinnor som kommer till Träffpunkten bara har gått några år i skola i sina hemländer.

En del kvinnor har aldrig gått i skola i sina hemländer.

Anette Carlsson från Längbro kyrka jobbar på Träffpunkten ibland. Hon säger att hon älskar att vara där.

– Här finns mycket kvinnokraft som man sällan ger uppmärksamhet.

– Kvinnorna kan och vill så mycket, men de vet inte hur de ska gå vidare i det svenska samhället, säger hon.

Camila håller med Anette.

– Det är vår uppgift att stödja och hjälpa kvinnorna. Det känns som om vi alla är släkt med varandra, säger Camila som själv är från Bosnien.

Camila berättar också att anställda på AktivaAssistans ska komma till Träffpunkten för att hjälpa kvinnorna att få jobb.

I köket lagar Birnaz Karatay och Zarah Hassan mat. De skrattar mycket också. De lagar en god maträtt från Somalia. Maträtten heter sambusa.

– Det är underbart att vara här. Vi har olika nationaliteter och kommer från olika kulturer. Vi har trevligt tillsammans. Vi pratar bland annat om hur vi ska göra för att få arbete. Vi försöker att hjälpa varandra. Ingen vill bara sitta hemma och ha tråkigt, säger de.

Birnaz säger också att hon tror många kvinnor känner sig säkrare när de är på Träffpunkten. Gemenskapen ger dem självförtroende.

– Jag kan komma hit och känna mig ledsen ibland, men när jag har varit här en stund så lättar det, säger Birnaz.

Rania Aslan och Mahaz Taghi tycker också om att gå till Träffpunkten.

– Träffpunkten är trygghet, säger Rania som är arbetslös.

– Det är så roligt att träffa kvinnor från andra kulturer, säger Mahnaz som har arbetat som tolk. Nu är hon sjukskriven.

Solveig Davidsson från Hagakyrkan, Rosie Fogelberg och en kvinna som heter Pawin har dukat ett bord. Det doftar gott av lunchen.

Mat och gemenskap är livet.

Snart ska Zarah Yusuf servera mat från Somalia.
Birnaz Karatay, närmast kameran, och Zarah Yusuf trivs i det lilla köket på Träffpunkten.

Mer läsning

Annons