Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farligt nära verkligheten

Biståndsarbetare löper större risk än militärer att skadas i krigszoner, skriver Kristalina Georgieva på dagens debattsida.
– Jag är inte förvånad, vi jobbar närmare verkligheten, säger biståndsveteranen Leif Löthman från Guldsmedshyttan.

Annons
Miljoner i ryggsäcken. Eftersom kontanter var det enda som accepterades i Jugoslavien 1993 flög Leif Löthman in i landet med åtta miljoner kronor i D-mark i ryggsäcken. Pengarna var löner till folk som byggde hus till flyktingar. ”Jag har aldrig varit så rädd”, säger Leif.

För 29 år sedan gjorde Leif Löthman, nu 62 år, sin första resa som biståndsarbetare. I Guinea Bissau på Afrikas västkust hjälpte han till med sanitetsarbete, och installerade toaletter åt befolkningen. Sedan dess har han varit i flera katastrofområden och krigshärdar.

– Jag har nog varit i ett hundratal länder i alla fall, säger han.

Leif Löthman har flera saker i sin bergsmansgård i Guldsmedshyttan, norr om Lindesberg, som påminner honom om livet som hjälparbetare. Bland annat finns där gamla pass, fullklottrade med stämplar.

Under 80-talet spenderade han ungefär fyra år i Guinea Bissau. Efter det jobbade han i kurdiska Halabja i Irak och på ett fältlasarett i Somalia. Men det var först när Leif Löthman kom till forna Jugoslavien 1993 som han fick smaka på hetluften på allvar.

– Jag var i Bosnien och jobbade med att bygga hus åt flyktingar. Då var det fullskaligt krig.

Leif var tvungen att korsa gränserna för de stridande parterna flera gånger, oftast själv i bil. Någon lokal chaufför gick inte att använda, eftersom personen skulle råka illa ut hos fienden. Det frestade hårt på psyket och Leif mådde inte alls bra när han kom tillbaka till Sverige.

– Jag hade helt klart mentala problem och kunde inte sova. Länge hörde jag helikoptrar i huvudet, säger Leif.

Han har alltid varit medveten om situationerna han befinner sig i och inte utsatt sig för risker i onödan. Trots det har han hamnat i eldstrider flera gånger.

– I Guinea Bissau blev det inbördeskrig 1999, och jag låg under en trapp på ett hus 100 meter från presidentpalatset som besköts. Jag låg där och tryckte till 13-tiden då soldaterna tog siesta.

– Då kunde jag fly till en ö med kanot.

Nu är det fem år sedan Leifs senaste biståndsarbete. Han känner inte samma förtroende för hjälporganisationerna längre, och tycker att en alldeles för liten del av de insamlade pengarna kommer fram.

– Man lär sig att leva ute på fältet, det är värre för min hustru. Fast nu hon har vant sig, avslutar Leif.

Här har Leif arbetat

1981 Guinea Bissau

1985-1987 Guinea Bissau

1991 Irak

1992 Somalia

1993 Bosnien

1994 Mocanbique

1996 Bosnien

1997-1999 Guinea Bissau

1999 Kosovo

2000-2001 Nordkorea

2003 Iran

2004 Tchad

2005 Sri Lanka

Mer läsning

Annons