Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Först tillstånd- sedan cykla

Förr i tiden krävdes tillstånd för att köra cykel i staden.
Och cykelryttaren skulle ha en nummerskylt där bak.

Annons
Nummer 16809. Cykel- och sporthandlaren Berndt Lindell visar en hoj från 1907 med nummerskylt. Berndt fick cykeln i inbyte för en massa år sedan. Den är tillverkad i Småland, och har karbidlykta där fram. En grevinna bjöd 12 000 kronor för cykeln, men Berndt sa nej.

Året var 1906. Snickaren Josef Karlsson hade skaffat sig en cykel. Men för att få åka på den måste han ha tillstånd från poliskammaren.

Den 21 juli samma år fick Josef sitt tillstånd. Han tilldelades en nummerplåt att sätta därbak, numret är 5653. ”Numret får ej öfverlåtas”, stod det i papperen.

Josef var nu cykelryttare.

Nu gällde det att ta det försiktigt. För Örebro stad hade utfärdat särskilda förmaningar för alla cykelryttare. Förbi hästar gällde det att färdas varligt och, som det hette i anvisningarna, ”i god tid stiga af velocipeden vid möte med häst som visar sig orolig”.

Och allra helst skulle cyklisten åka rakt fram!

För så här står det i stadens anvisningar: ”...och det är tillika förbjudet att onödigtvis eller för öfning åka annorledes än framåt”.

Det är hembygdsentusiasten Berndt Eliasson i Örebro som lånat ut cykeltillståndet till Stadsliv.

– Jag kommer faktiskt inte ihåg var jag fått tag de här dokumenten från. Det är säkert något som kommit fram när jag samlat gamla handlingar om bilar och motorcyklar genom tiderna, säger Berndt.

Under många år i Örebro fanns ett litet gjuteri som bland annat tillverkade cykelskyltar. Det var Hallins metallgjuteri, Köpmangatan 13, hörnet Nygatan.

– Jag minns att nummerplåtarna på 1950-talet var gjutna, gulmålade med svart text, säger pensionerade polisen Lennart Alm.

Mannen som skötte gjuteriet förde en liggare åt polisen över vilka som tilldelats de olika cykelnumren.

– För att numren inte skulle bli för långa började man med tiden att tillföra en bokstav i mindre storlek uppe i vänstra hörnet på skylten och numret bestod sedan av fyra siffror, säger Lennart.

Förteckning över utlämnade cykelnummer fanns sedan som en handskriven liggare hos kriminalpolisen.

Liggaren kunde till exempel användas när cyklar lämnats in som hittegods.

Föreskrifter om att cyklar skulle ha registreringsnummer fanns i den lokala ordningsstadgan ända fram till slutet av 50-talet. I stället för registreringsnummer skulle varje cykel ha en metallskylt med cykelägarens namn och adress. Men det ordnade oftast cykelhandlaren med.

Klart för start. Snickare Josef Karlsson har tilldelats nummer 5653, och kan nu börja använda sin velociped. ”Numret får ej öfverlåtas”, står det i tillståndet.

Mer läsning

Annons