Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fortfarande blå men inte blåögd

Hur känns det att hastigt försvinna från politiken efter att i 25 år ha varit med och styrt? Att bli mer eller mindre tvingad att dra sig tillbaka? NA har träffat Inger Högström-Westerling, under många år Moderaternas ledare i Örebro kommun.

Annons

15 december 2010. På Rådhuset pågår årets sista kommunfullmäktige. Plötsligt går Inger Högström-Westerling ut. Hon åker till Rävgången, sätter sig i ensamheten i värmestugan. Och blir sittande där, länge.

Klockan är tre. Det mörknar. Det är iskallt ute, snö på marken och dis i luften.

I salen på Rådhuset fortsätter sammanträdet. Politikerna beslutar om alla nya ledamöter till kommunens nämnder och styrelser. Det var de besluten som Inger inte ville delta i. Ute vid Rävgången avslutar hon i stället sin politiska bana i Örebros kommunpolitik.

– Jag ville bara vara ensam. Där satt jag och tänkte på livet och politiken. Jag kände mig väldigt tom, berättar hon.

– Jag är inte mycket för att gråta – men då grät jag. Och tänkte att en epok i livet är slut.

Det var inte så hon hade tänkt sig avslutningen.

Nu, ett halvår senare, träffas vi på hennes altan. Det är en het eftermiddag och Inger bjuder på flädersaft och rabarberkaka och pratar om sina 25 år med politiken. Glädje, engagemang, konstruktiva fighter och beslut – så var de flesta åren.

Men de sista blev de tuffaste.

De är tydliga i minnet. Även om Inger har bearbetat mycket med stöd av man, barn, vänner och tvillingsystern Eva Öhbom Ekdahl, kommunalråd i Nacka.

– När jag gick iväg från mitt sista kommunfullmäktige var det för att jag inte ville rösta på den grupp som Moderaterna satt samman. För mig var det en laguppställning som saknade viktiga spelare.

Inger bad en ersättare ta hennes plats i omröstningen.

– Flera politiker som hade haft höga poster flyttades. En del försvann helt och hållet, andra blev ersättare. Ofta utan att förklaringar.

Vi går bakåt i tiden. Hösten 2009 gjorde Moderaterna i Örebro det vanliga interna provvalet, inför valet ett år senare. Inger Högström-Westerling, i flera år partiets ledande kommunpolitiker, fick färre röster än partikollegan Kent Persson. Han fick 82 röster, Inger fick 67. Kent Persson placerades som första namn på Örebromoderaternas kommunfullmäktigelista, med Inger som andra namn.

– Det var som det skulle.

– Men valkampanjen som sedan följde var inte som en valkampanj brukar vara. Vi brukar lyfta fram fyra-fem personer – men den här gången var det fokusering på enbart en person i alla sammanhang. Andra släpptes inte fram.

– Det kändes inte bra. För mig är politik ett lagarbete, säger Inger.

Tystnad – så beskriver hon tiden efter valet.

– Medlemsmötena var tysta. Det skrämde mig. Ett parti måste fånga upp åsikter även från dem som inte pratar först. Tyst var det också för Inger, det var ingen kommunikation från den nya ledningen. Hon bestämde sig för att sluta och meddelade det på en presskonferens 1 november.

Några veckor senare beslutade Bo Westerling, Ingers man, att sluta som politiker. Han gick dessutom ur partiet.

Ett par dagar efter det fick Moderaternas politiska sekreterare på Rådhuset sluta med omedelbar verkan. De var tillsatta av Inger flera år tidigare.

Vid det laget var tongångarna hårda. Såväl Bo Westerling som de politiska sekreterarna var öppet kritiska mot Kent Persson som skulle ta över kommunalrådsstolen. Det gav svarta tidningsrubriker.

Du och dina närmaste har riktat mycket kritik mot Kent Persson. Men är det inte självklart med konkurrens i politiken?

– Jo, men det fick inte förekomma konkurrens från mig. Och lojala medarbetare ska inte fara illa när politiker byts.

De sista åren har gett fler mörka minnen. 2008 mådde Inger riktigt dåligt. Hon kunde inte sova på nätterna och fick högt blodtryck.

– Vi var fem partier som skulle hålla ihop, det tog på krafterna.

På nätterna kom grubblerierna.

Tillvaron blev extra svår när hon utsattes för vad hon i dag beskriver som förtal. Hon fick höra att hennes kompetens ifrågasattes, även i frågor till andra partier.

– Jag fick bland annat mejl med uppgifter som ”man hade hört ...”. De var direkt felaktiga.

Hon konfronterade dem som stod bakom, men vet fortfarande inte deras syfte. ”Kanske var det för att höja den egna statusen, dölja egna tillkortakommanden”.

Som en extra belastning kände hon att hon alltid skulle ställa upp, alltid vara positiv. Hon tackade ja till evenemang på kvällar och helger – hon hade ju inte småbarn som en del andra politiker.

– Jag var nära att gå in i väggen, och sökte professionell hjälp hos psykolog.

– Politiker på hög nivå är mycket utsatta. En kvinna på hög nivå är ännu mer utsatt. Hon får mer kritik än en man om hon fattar kontroversiella beslut.

– Efter valet 2006 släppte vi moderater ordförandeposten i kommunstyrelsen för att få majoritet för Koalitionen. Moderatgruppen var enig. En man hade gjort likadant.

– Trots enigheten tror jag en del kritik mot mig berodde på den uppgörelsen.

Tillbaka till den mörka decembereftermiddagen vid Rynningeviken.

Nej, politiken hade inte fått ett bra slut.

Men efter ett tag kom andra tankar:

– Jag vill inte sitta här och vara sur och bitter, tänkte hon. Jag är i grunden glad och positiv. Jag har mycket kvar att ge, jag får göra något annat med mitt engagemang.

Med den sinnesstämningen åkte hon därifrån.

Där är hon nu.

– När jag berättar låter det övervägande negativt att vara politiker. Så är det inte alls.

– Det är fantastiskt roligt. Både att vara med och påverka en stads utveckling och – inte minst – mötena med alla människor.

Hon minns många värmande ord från både väljare och politiska motståndare.

Är det din svaga punkt – att du har samarbetat för mycket?

Inger skakar på huvudet.

– Man måste alltid vända och vrida på saker, kompromissa för att nå mål. Och jag har alltid förankrat uppgörelser i fullmäktigegruppen.

– Det kan vara ett kvinnligt arbetssätt, att försöka skapa förståelse för att få med sig alla.

Under halvåret som gått har Inger plötsligt varit tjänsteman igen inom Örebro kommun. Hon är tjänstledig lärare men har arbetat med kvalitetsfrågor i äldreomsorgen.

– Men nu börjar jag arbeta med ett eget företag, Inger Högström-Westerling AB.

Samhällslots är hennes titel. Hon ska använda sitt engagemang och sina kontakter för att leda företag och enskilda genom samhällets labyrinter, till andra företag, organisationer och rätt personer.

– Jag kommer att vara samhällsdebattör också, skriva debattartiklar i ämnen som är viktiga för mig.

Är du fortfarande med i Moderaterna?

– Ja. Än så länge.

Mer läsning

Annons