Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gängledare frånÖrebro talar ut

Under hösten 2009 dök ett nytt kriminellt nätverk upp i Örebro och i november kunde NA avslöja att en 23-åring pekas ut som ledare för Örebroavdelningen. I boken ”Svensk Maffia – fortsättningen” har
författarna Lasse Wierup och Matti Larsson intervjuat den utpekade Omed Parsa.

Annons

”I mitten av augusti 2010 träffar vi Omed Parsa på häktet i hans hemstad Örebro. Där sitter han sedan sju månader, efter att gripits för rån mot en guldsmedsbutik i Skara i början av 2010. Nu har domen om drygt fyra års fängelse vunnit laga kraft och i morgon ska Omed transporteras till Kumlaanstalten ett par mil söderut.

Hösten 2009 gick Omed in i Black Cobras nystartade avdelning i Örebro.

– Jag hade mina egna grabbar som jag hade gjort grejer med innan. Allt som allt blev vi fem-sex fullvärdiga medlemmar och sju-åtta Black Scorpions här i Örebro, berättar Omed när vi satt oss tillrätta i ett kalt besöksrum.

Fikabrödet som vi köpt inför besöket har vi fått lämna utanför. Omeds gängtillhörighet gör att häktesledningen är extra hård och inte vill riskera att något otillåtet förs in.

Det som har fått Omed att vilja träffa oss är att han vill göra en del klarlägganden å Black Cobras vägnar. Vi lyssnar på vad han har att säga.

– För det första sysslar vi inte med utpressning. Det har skrivits så ibland i tidningarna, men det är helt fel, säger Omed med sin låga och lite skrovliga röst.

Men hur var det egentligen med den där bilhandlaren i Malmö, undrar vi.

Omed nickar. Han känner igen fallet.

– Vet ni, det var mycket tröjor ute på vift i början. Men det där har bröderna nere i Skåne tagit hand om, säger han och upprepar nästan ordagrant vad Black Cobra sa till Kvällspostens reporter efter händelsen.

Vi blir lite nyfikna på varför det är så viktigt för nätverket att inte förknippas med den ökande utpressningsbrottsligheten. Omed menar att Black Cobra har en särskild moral.

– Vi går aldrig in i en konflikt utan att ha rätten på vår sida. Vi vill inte skrämmas med vårt namn. Och vi bötfäller inte våra egna.

Nästa budskap som Omed vill förmedla är att Black Cobra inte värvar barn.

– Någon har till och med skrivit att vi tar in dagsbarn. Det är ju löjligt! Vad ska vi med femåringar till, frågar han.

För att få vara med i supportgruppen Black Scorpions måste man vara 18 år. Men det finns vissa undantag, lägger han till.

– Det är från fall till fall. Att vara lämplig har inte bara med ålder att göra.

Tredje punkten gäller droger. Omed säger att Black Cobra ska vara narkotikafritt, en regel som även finns inom flera andra kriminella grupperingar.

– Droger är farliga, de kan få dig att sälja ut vem som helst. Det går inte att lita på en missbrukare. Därför försöker vi verkligen få de unga att sluta knarka. De flesta lyckas, säger Omed.

Vi blir tvungna att invända. Det är ett faktum att många av de Black Cobra-medlemmar som vi har granskat är dömda för narkotikabrott, bland annat Omed själv. Förutom guldsmedsrånet gäller det fängelsestraff som han nu ska avtjäna innehav av kokain och påverkan av hasch.

– Äldre medlemmar kan väl ta en joint eller en lina när det är fest. Det handlar om att inte missbruka, svarar han när vi för saken på tal.

Efter detta går vi över till att prata om Omeds bakgrund. De första sju åren av sitt liv tillbringade han i hemlandet Iran. Men på grund av pappan blev familjen tvungen att fly.

– Han var pesh merga, vet ni vad det är? Det är kurdiska gerillakrigare. De slåss mot regimen. Han sköts i Turkiet, där vi gömde oss. Det var iranska agenter som gjorde det.

Tre dagar senare satt Omed, hans mamma, lillebror och systrar på ett plan till Sverige. De beviljades asyl och fick så småningom en bostad i Vivalla i norra Örebro. Minnena av mordet på pappan skulle förfölja Omed länge.

– Jag kunde inte prata om honom de första tio åren. Och jag klarade inte av att höra andra barn berätta om sina pappor … jag bara gick ut ur rummet.

I dag har sorgen mattats av men stoltheten lever kvar. En tid innan Omed greps googlade han för första gången faderns namn på Internet. En artikel om mordet kom upp.

– Min pappa var en stor man som slogs för vår sak och blev martyr. Jag är patriot precis som han, jag älskar Kurdistan, säger Omed och drar upp Kriminalvårdens gröna t-tröja.

På högra sidan av bröstet har Omed tatuerat in den kurdiska röd-vit-gröna flagga, formad efter Kurdistans gränser så som de hade sett ut om området varit ett eget land. Flaggan täcks delvis av en kalasjnikov.

– Om jag vill dit och slåss? Ja, jag har faktiskt tänkt på det. Jag har en kompis som är där nere och tränar just nu.

När Omed började skolan tyckte han egentligen att det verkade kul. Men han och den svenska undervisningen blev aldrig någon bra kombination.

– Jag kunde ha blivit duktig, jag har läshuvud. Problemet var bara att jag inte kunde koncentrera mig. Lärarna frågade varför jag inte ville skärpa mig, men jag brydde mig inte.

Omeds berättelse är långt ifrån unik. Otrygghet, erfarenhet av våld, brist på manliga förebilder, rotlöshet och misslyckad skolgång är faktorer som går igen i de intervjuer med gängmedlemmar som vi har gjort de senaste åren. Men till skillnad från många andra vill Omed inte säga att det enbart är de externa faktorernas fel.

– Jag tror inte någon hade kunnat hindra mig från att bli kriminell. Jag har alltid velat vara gangster, ända sedan jag var liten. Det var bara så. När jag och mina kompisar gick i fyra-femman såg vi ”Blood in blood out” på video och bestämde oss för att bli som de i filmen.

Filmen handlar om tre unga män som hamnar i kriminalitet och gängbråk. En av dem knarkar ner sig, en hamnar i fängelset och en blir oväntat polis. Vem Omed identifierade sig med? Inte polisen i alla fall.

I Vivalla hittade Omed sina egna brottsbröder. Så småningom lärde han känna äldre kriminella och begick mer avancerade brott, blev gripen och hamnade på ungdomshem. Den kriminella identiteten förstärktes. På ryggen lät han tatuera in ”omertá” – ordet för den italienska maffians löfte om total tystnad.

Det var genom de äldre killarna som Omed lärde känna Shahin Amani. Det råder ingen tvekan om att den blivande Black Cobra-ledaren gjorde stort intryck på Omed.

– Han är godhjärtad och korrekt. Det är därför han bestämmer, säger han.

Både Shahin Amani och Omed Parsa kommer från Iran, liksom många andra Black Cobra-medlemmar. Är det en slump att nätverkets medlemmar har sina rötter där och i andra Mellanösternländer? Omed menar att det har fallit sig naturligt när rekryteringen skett i gamla kompiskretsar.

– De flesta bröderna är muslimer, så är det ju. Det tar oss närmare varandra på något sätt. Jag är själv troende, jag fastar och går till moskén på fredagarna. Men det är inget måste att vara muslim, Black Cobra har inget med religion att göra. Det finns svenskar också, i alla fall i Black Scorpions, säger Omed.

– Det viktiga är att man ställer upp för sina bröder, vi tar bara in grabbar som är hundraprocentiga.

Att Black Cobra skulle få en del av det som Omed tjänade på sin kriminalitet var en självklarhet under den korta perioden innan han blev gripen.

– Det är så Black Cobra funkar. Det är som ett företag, säger Omed och talar plötsligt klarspråk.

– Vi är kriminella. Vi gör det här för pengarna. Så är det. Och gör man brott i BC:s namn ska BC ha en del.

Hur mycket? undrar vi.

– Det kan variera. Men för varje miljon som vi kunde ha gjort på guldrånet skulle minst femtio tusen ha gått till BC, svarar Omed och lägger till att andelen kan vara större ifall organisationen har investerat pengar i ett brott.

Om rån är en inkomstkälla, vilka är de andra?

– Spelklubbar … de ger bra pengar … vi har en klubb här i Örebro. Droger är också viktigt … och stölder, jag har varit med och klippt några cigarettransporter som gett mycket pengar. Vad andra medlemmar sysslar med kan jag däremot inte svara på.

Omed tar en paus.

– Med livet som insats är gatan vår arbetsplats, säger han sen och ler lite grand.

– Det är mitt motto. Jag kom på det när jag skrev en rap-text. Jag brukar rappa i en studio som vi har och på lite festivaler och så. Men det är bara när jag sitter inne som jag orkar skriva texter.

Så fort polisen fattade att Omed hade gått med i Black Cobra blev han punktmarkerad. Gick han ut på gatan stod det spanare där, åkte han någonstans följde de efter. Ibland tyckte de att han verkade påverkad och bad honom lämna urinprov.

– När det var upplopp i Vivalla anklagade de mig för det också. Och visst, vi protesterade mot att de visiterade tioåringar. Men jag har inget hat mot samhället, där-emot finns det ett ömsesidigt hat mot polisen.

När två poliser kom på besök i häktescellen fick han chans att ta ut sin ilska på dem. Det var inga vanliga förhörsledare, utan två poliser som Omed inte hade träffat tidigare.

– De försökte värva mig som informatör, jag är säker. ”Det här är inget liv för dig, ska du inte tänka om?” sa de. Jag bad dem dra åt helvete. Vad tror de att jag är, en golare? Jag skulle hellre dö än att jobba med polisen. De som gör det är råttor!

Ju längre vi pratar, desto mer komplex blir bilden. Trots sin gangsterfilosofi har Omed periodvis också tjänat pengar på laglig väg. Bland annat var han under en tid fritidsledare i Vivalla. Och för något år sedan arbetade han i en släktings bemanningsföretag och rekryterade personal för hemtjänst och barnpassning. Dess-

utom hann han göra en ansats för att skaffa sig gymnasiekompetens, innan han greps för guldrånet.

– Vet ni hur man blir helikopterpilot? frågar Omed oss plötsligt.

– Är det typ luftfartsverket som utbildar en, eller? fortsätter han. Jag har alltid gillat helikoptrar, ända sen jag var liten. Det var därför jag ville läsa in gymnasiet.

Vi frågar om han någonsin har testat att flyga helikopter.

– Nej, svarar han. Fast efter guldrånet blev vi jagade av en …

Mot slutet av vårt samtal förstår vi att Omeds förhoppning är att fortsätta kunna hålla dörrarna öppna till både ett kriminellt liv och ett lagligt. Hans dröm är att sluta med rån och annan tung brottslighet och leva ett lugnt liv. Först måste han bara tjäna det han ska.

Känner du någon som har lyckats, undrar vi.

– Mm. Jag vet många som har egna företag, egna fastigheter. Men de har ju kvar den här mentaliteten … och kan göra lite grejer vid sidan om. Det är så jag tänker mig att det ska bli: Vi i Black Cobra fortsätter att ta hand om varandra, men att vi tjänar pengar på företag i stället.

Att fängelsestraffet som han har framför sig skulle få honom att lägga ner kriminaliteten tror han inte för ett ögonblick.

– Aldrig. Det kommer bara att göra mig starkare. Det är det här livet jag har valt.”

Texten är redigerad

av Nerikes Allehanda.

Fakta

Ett kriminellt nätverk som grundades i Danmark omkring år 2000.

Kom till Sverige under 2008 då man etablerade sig i Skåne.

Sedan 2009 finns en Black Cobra-avdelning i Örebro.

Organisationen är uppbyggd på liknande sätt som mc-gängen – med president, fullvärdiga medlemmar och provmedlemmar.

Medlemmarna tröjor i stället för västar.

Den som vill bli medlem får betala en inträdesavgift.

Har en supportergrupp som heter Black Scorpions.

Mer läsning

Annons