Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han bjuder osssina bästa år

Örebroaren och journalisten Alf Rune gick i förtida pension då han slutade på NA år 2001.
Men han slutade inte skriva.
I boken "Alla mina bästa år" bjuder han på hågkomster från yrkeslivet och privatlivet.

Annons
I biograf Roxys salong har Alf Rune varit många, många gånger. Errol Flynn är Affes är barndomsidol.

För många år sedan började Alf Rune att skriva sina memoarer, ”Tider att minnas”. Första delen omfattade 300 sidor. I början av förra året skrev han en förkortad version. I höst har han gett ut en ytterligare förkortad version, som blev den slutgiltiga, ”Alla mina bästa år”.

– De åren är många, förklarar Alf Rune.

Stadsliv möter Alf där han sitter på för honom klassisk mark, Märtas kafé på Skolgatan invid Karro.

Fiket är ett av de många fik han frekventerat under sina år som journalist, inte minst ihop med parhästen, vännen och fotografen Sven Persson.

Vad gör du nu för tiden undrar säkert mången NA-läsare?– Jag är ordförande i Adolfsbergs hembygdsförening, och hos flera föreningar och sällskap håller jag föredrag. Jag är också aktiv i Svenska turistföreningens Närkekrets, föreningen Norden och så arbetar jag med två föredrag med bild, dels ”Alla tiders närkingar” – om personer som satt avtryck i Närke, dels, inför Bernadottejubileet 2010, ”Kungsleden genom Närke” som handlar om alla levande och döda kungar som färdats genom landskapet. Karl XII var den ende som var död under färden från Norge.

Låt oss återvända till boken.

I ”Alla mina bästa år” möts Alf Runes världar, hans städer, Örebro stad, Filmstaden i huvudstaden Stockholm och city of Hollywood – där Errol Flynn verkade.

I Alf Runes bok krockar emellanåt tiderna. Den nya tiden är inte så bra som den gamla goda.

Han nämner också konflikter. Förhållandet med NA:s recensent Sture Nilsson har sannerligen inte varit det bästa.

Ett visst utrymme i cineasten Alf Runes bok upptas av hans möten med stora personligheter från filmens och teaterns värld. Det handlar om bland annat Ulla Sjöblom, Harry Schein, Nils Poppe och inte minst maestro Ingmar Bergman och hans då unga aktris Ewa Fröling. Fanny och Alexander var under produktion.

Alf Rune har också flanerat med Torsten Ehrenmark i Örebro och mött Lewi Pethrus.

En läsning av boken innebär vandring i kvarter, marker, stadsdelar som försvunnit. ”Draget”, mötesplatsen, en del av Storgatan och Drottninggatan, är mycket betydelsefull för Alf Rune. Läsaren träffar personer som verkat för att bevara kunskapen om det förflutna.

Carl-Olof Steen, Jeremiastolkaren, var en av dessa närkingar. Alf Rune och Carl-Olof arbetade understundom ihop bland annat i Länsmuseets programserie ”Tidernas Rune Steen” där de avhandlade olika historiska frågor.

Alf Rune och Carl-Olof samt NA:s kulturchef Gunnar Lindén var för övrigt med om att bilda ett Slas-sällskap.

– Båda avled 2008, det gör mig så ont att de inte finns kvar, säger Alf Rune.

I slutet av boken konstaterar han att örebroarna numera får åka i lilafärgade bussar som går på biogas.

Det passar en gammal biovän, skriver Alf Rune.

Fotnot: Alf Runes hela namn är Alf Rune Karlsson. Namnet Alf Rune fick han på Örebro Kuriren, just för att inte förväxlas med sportjournalisten Rune Karlsson som också arbetade på ÖK.

På ”Draget”, Storbron, 1941. Mamma Maiken, Alf Rune och pappa Ragnar.
Två örebroare som bott på Väster, Torsten Ehrenmark och Alf Rune.

Några årtal i Alf Runes liv

1938: Alf föds.

Växer upp på Söder i Örebro.

1944: Går på Kindergarten på Manillagatan.

1940-talets mitt: Ser Errol Flynn. Filmintresset tar fart.

1951: Slutar på Engelbrektsskolan på Öster, börjar på Praktiska mellanskolan på Väster som senare blir Praktiska realskolan.

1950-talet, senare: Lumpen på I 3, amatörteater.

1960-talet tidigt: Bildar familj, flyttar till Göteborg.

1960-talet,senare: Återvänder till Närke, bor i Odensbacken, börjar på Örebro Kuriren.

1970-talet: Flyttar till Stockholm, jobbar på Byggnadsarbetaren, återvänder till Örebro Kuriren.

1980: Börjar på NA som Örebroreporter.

2001: Slutar på NA och går i ”pension”.

Mer läsning

Annons