Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

"Hela han är ett rop på hjälp"

Lisa blir stående i ytterkläderna, på tillfälligt besök i sitt hem. Som en gäst i sin egen kaotiska verklighet.Varför lämnade hon inte sin sambo för länge sedan? Alla undrar – utom hon själv.
– Eftersom han inte klarar sig själv har jag stannat. Nu vill jag berätta, kanske kan det hjälpa andra, säger Lisa, som i 16 år levt med en manodepressiv man.

Annons
Överallt står kartonger fulla med prylar som Lisas sambo har köpt på sig under sina maniska perioder.

Lisa låser upp ytterdörren till hennes och Görans hus i Örebro. Inomhus är det rått och kallt. Det luktar sopor och i kylskåpet står gammal mat och ruttnar.

– Jag måste rensa nu, du ser ju hur det ser ut. Men det har inte blivit av.

Lisa suckar. Hon har bott i kappsäck på sistone, nu är det som om hon ser allt på nytt: Halvtömda påsar med nötter och lösgodis. Kartongerna med loppisfynd, staplade på varann. Glas, korgar, en elgrill, stekpannor, saltkar, serviser med prislappen kvar. Sex fat för en tjuga. Bra-att-ha-saker som Göran köpt på sig under sina maniska perioder.

Sängliggande nio månader

Pendeluret på väggen har stannat. Som om tiden här inne står stilla.

– Där är Görans sovrum. Men där vill jag inte att du tittar in, säger Lisa och drar igen dörren.

En gång låg Göran där nio månader i sträck. Om de var bortbjudna på middag kunde han någon enstaka gång gå upp, skärpa till sig några timmar och hålla ett av sina fantastiska middagstal. För att sedan falla ihop i en hög när de kom hem igen. Först blev hon bara förbannad. Vilken slöhög som bara låg där, fast det fanns så mycket att ta tag i! Kanske, tänker Lisa i dag, borde hon ha fattat tidigare.

– Men det tog flera år. När vi väl kom till läkare fick Göran diagnosen manodepressiv, eller bipolär sjukdom. Det kändes som en lättnad.

Men Göran tålde inte medicinen och fick en ny som han inte mådde bra av.

– Vi fick hela tiden träffa olika läkare, till slut vägrade han att söka hjälp. Nu har han inte ätit medicin på flera år och far väldigt illa utan att jag kan göra något åt det.

Verbal och spralligDen man Lisa en gång mötte på dans i Brunnsparken minns hon nu bara konturerna av. Det var sommarkväll när den är som bäst. Ljum och full av löften. Lisa är nyskild och mannen som bjuder upp har stora fötter som hon hela tiden trampar på. Han är hennes raka motsats: Social, verbal, glad, sprallig och kvicktänkt. Behärskar de flesta samtalsämnen utan ansträngning.

Några dagar senare ringer telefonen på jobbet. Det är han. Lisa har talat om vad hon arbetar med, sedan dess har Göran ringt runt i stan och letat efter henne.

– Vi bodde i varsin lägenhet först. Jag ville inte flytta ihop innan vi hittade något större eftersom han tog så mycket plats. Men så hittade vi det här huset, säger Lisa.

Försvinner och återvänderDe första åren är fina. Göran ger Lisa utrymme och lär henne praktiska saker. De åker runt på auktioner och har stora planer. Men så plötsligt är Göran plötsligt vaken dygn i sträck. Han försvinner och kommer tillbaka med lass efter lass med prylar. Innan han blir liggande igen, utmattad.

– Det är nog ingen som fattat när jag har sagt att min gubbe ligger, att han verkligen ligger när han är nere. Dygnet runt. I perioder har vi inte ens ätit ihop.

På morgnarna tittar Lisa in i Görans sovrum innan hon går till jobbet, för att se om han fortfarande lever.

– Då har han legat där stel som en pinne i det rum som är hans enda trygghet, med kroppen full av ångest och sagt: ”du ska se, jag ska nog klara det här”. Men det har han ju inte gjort.

Tidningshögarna växer

Det kan gå månader utan att någon annan får komma in i Görans rum. Tidningshögarna växer, smutsen gror. Lisa vill städa men får inte. Göran låter håret och skägget växa, struntar i allt. Äter ingen lagad mat. När han är manisk går han upp 30-40 kilo i vikt på bara några veckor och har så mycket vätska i kroppen att huden spricker.

– Jag fattar inte att hans hjärta pallar då, när han inte sover. Ibland har jag hittat honom med huvudet lutat mot ratten i en av bilarna, avslocknad. Sedan har han gått på igen.

Problemet, menar Lisa, är att Göran inte ser sig själv som sjuk när han är manisk. Hon har vädjat om hjälp. Då och då har Göran varit hos psykiatrin och fått medicin utskriven – som han aldrig hämtat ut. När Göran är deppig och nere kan Lisa få honom att förstå att vardagen inte fungerar, att han behöver hjälp.

– Men inte när han är manisk. Då är han svår att nå.

Blir manisk på nyttGöran blir liggande i sin säng i ett par år innan han plötsligt blir manisk igen.

– Då tror han att han är King Kong. Men den här gången började han dricka mer och köpa begagnade bilar som han skulle fixa till och sälja. Nu har han ett 20-tal bilar som bara står.

Det blir värre och värre. Göran blir aggressiv, hotar grannar, kör som en galning och blir hämtad av polisen gång på gång. Han hamnar hos psykiatrin men är snart hemma igen.

– Jag vet att det här är svårt, att gränsen mellan friskt och sjukt kan vara flytande. Men Göran behöver tvångsvårdas, för sin egen skull. Hela han är ett rop på hjälp. Han kan vara jättebra på att spela normal och eftersom han inte själv har velat stanna kvar på psyket har ingen hållit honom kvar.

Kritisk mot vården

Det finns inget lagrum för att tvångsvårda Göran, det har Lisa fått höra gång på gång. Han har inte varit tillräckligt sjuk, inte tillräckligt farlig för sig själv eller andra.

– Ändå har han passerat den gränsen för länge sedan. Hans ekonomi är under all kritik. Ska han behöva begå brott för att någon ska reagera och kanske sitta i fängelse fast han är sjuk? Att man kan behandla en människa så här är ofattbart. Det finns ingen helhetssyn.

Och varför, undrar Lisa, tar vården aldrig kontakt med henne?

– Jag kan ju hjälpa till. Jag vet hur hans liv ser ut och har alltid drivit på för att någon ska agera. Det ansvaret kan man inte lägga på någon som är sjuk.

Lisa har aldrig varit rädd för Göran, han har aldrig slagit henne.

– Han är ingen våldsman, men har aldrig haft sådana humörsvängningar som nu. Jag tror inte att han skulle skada mig, men är inte säker längre.

"Jag skäms"Hennes högsta önskan är att Göran ska bli inlagd och förmås att börja medicinera.

– Jag skäms för att vi inte har det normalt, vad nu det är, och försöker hålla skenet uppe. Så skulle man aldrig tänka om en med brutet ben, jag begriper det inte själv.

Lisa sörjer att det inte finns så stor förståelse för psykiskt sjuka, att människor hon haft fin kontakt med nu har vänt även henne ryggen. Samtidigt förstår hon rädslan hos dem som bara ser den hotfulla sidan av Göran. Hon tar ett djupt andetag, låser ytterdörren och låter axlarna sjunka ner. Tiden med Göran känns trots allt inte som förlorade år. De har haft mycket fint ihop.

– Även om vi aldrig blir mer än vänner igen så känns det svårt att bara gå. Jag skulle aldrig stå ut med mig själv om jag vände honom ryggen.

Fotnot: Lisa och Göran heter egentligen något annat.

LÄS FLER ARTIKLAR Om ämnet i söndagens NA:

Du kan också köpa ett digitalt exemplar av tidningen genom att klicka här .

Priset är 10 kronor.

I 16 år har Lisa levt med en manodepressiv man. Hennes önskan är att han ska förmås att börja medicinera så att han kan leva ett normalt liv igen.

Hör av dig till NA

Har du synpunkter på artikeln? Hör av dig till: [email protected]

019-15 52 54

Om sjukdomen

Manodepressiv eller bipolär sjukdom innebär att man i perioder är antingen manisk eller deprimerad. När man är manisk kan man förlora omdömet, få problem med relationer, arbete och ekonomi, bli överdrivet upprymd, överaktiv och ha extremt stort självförtroende. När man är deprimerad kan man ha svårt att koncentrera sig, få dåligt självförtroende och tappa livsglädjen. Mellan dessa perioder brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt.

Ibland kan man ha maniska och depressiva symtom samtidigt, Med mediciner och psykoterapi kan man slippa återfall.

Källa: 1177

Personligt ombudAlla som fyllt 18 år och som bor i Örebro kommun kan få ett personligt ombud, om de har eller riskerar att få omfattande och varaktiga psykiska funktionshinder och upplever att de inte får den hjälp de behöver. Ombuden är fristående från andra myndigheter och arbetar för att varje individ ska få del av de insatser i form av stöd, service och vård som vederbörande behöver och har rätt till. Att anlita ett ombud kostar ingenting.

BakgrundNationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, är ett nätverk av patient-, brukar- och anhörigorganisationer som vill öka medlemmarnas inflytande över de beslut som fattas inom området. I Örebro län har nätverket tagit fram utbildningar för personal inom kommun och landsting, som handlar både om behovet av ökad samverkan och bättre bemötande. Hittills har tre utbildningar genomförts.

Mer läsning

Annons