Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högläsning med sång och fikastund

Högläsningen på Skäpplandsgården är en av många vardagliga begivenheter på Haga frivilligcentral. Kajsa Lidell leder lässtunden, men några andra turas om att läsa

Annons
Taube. Gösta Svensson är ende mannen på sångstunden.

.

Maj-Britt Rosén läser högt ur Gun Molinders bok ”Josef och Maria från Dalkarlsberg”, en spännande och dramatisk berättelse som utspelar sig i mitten av 1800-talet.

Vi som lyssnar förstår att det handlar om het kärlek – och heta slagsmål som kan utbryta när någon blir ratad och därmed utan het kärlek.

– Det var aldrig några killar som slogs om oss. Tänk så det gick till förr i tiden, skrockar Ingeborg Larsson, som är en av de frivilliga som kommer till Skäpplandsgården för att hjälpa till med diverse sysslor och för att framför allt vara en människa som bryr sig om andra.

Maj-Britt Rosén hostar så smått eftersom hon blivit torr i halsen.

– Vill du ha vatten? frågar någon.

– Ja, tack, men har nu inget starkare så jag slipper kraxa så här?

Så lyder Maj-Britts snabba replik. Svaret visar att humorn och glimten i ögat alltid är hedersgäster på frivilligcentralen.

De flesta som söker sig till frivilligcentralen har uppnått mogen ålder, bor på Skäpplandsgården eller i närheten.

De frivilliga, ideellt jobbande, är medmänniskor som kan hitta på allt möjligt. Titta bara på ett axplock ur Frivilligcentralens verksamhet: måleri, rollatorpromenad, gympa och qigong, sömnad, bingospel, bakning och sång, promenader och ärenden i närområdet eller i centrala Örebro.

Haga frivilligcentral är en av flera frivilligcentraler och träffpunkter som drivs av Örebro kommun. I Haga organiseras verksamheten av Ewa Nordh, samordnare, och Anneli Nyman, enhetschef.

– Nu i höst har vi fått mycket större lokaler jämfört med tidigare. Det är bästa jobbet. Här känner man sig behövd, är deras gemensamma kommentar.

Alla känner vi till Lill Lindfors sång om att musik ska byggas utav glädje, och av glädje bygger man musik.

I ett rum på Skäpplandsgården erfar Stadsliv att Lills sång är sann.

– ”Åh vad livet är härligt”. Den låten sjunger vi varje gång, förklarar Gösta Svensson.

Precis som Allan var ende man i läsgruppen, är Gösta Svensson ende man i sånggruppen som leds av Gullbritt Haglund.

– Just i dag är vi utan gitarristen Anna Abbhagen, så vi får köra på gehör. Det får gå bra, säger Gullbritt.

Det går bra, inser Stadsliv efter en kort stund.

Ingen sångare tvekar i slagdängor som ”Ljuvliga ungdom” och ”Vår bästa tid är nu”.

När svenskar samlas för att sjunga tillsammans fyller naturligtvis Evert Taube allas hjärtan och lungor.

Torsdagar är speciella ty då pågår två aktiviteter samtidigt, både lässtund och sångstund. Stadsliv hastar från sångarna till läsgruppen – som upplever förmiddagens höjdpunkt.

Fikastunden med äppelkaka och marsansås. Den bästa tiden är nu.

– Detta är så underbart. Nu får jag komma ut ur lägenheten och träffa andra människor, säger Sonja Svensson.

Hon ser fram emot att så småningom lyssna till när Anna-Greta Karlsson spelar orgel i stora rummet.

– Då blir det mycket religiöst. Det gillar jag, fortsätter Sonja.

Alla lyssnar. Maj-Britt Rosén läser för bland andra Margit Lööv.
Helig fikastund. Sonja Svensson förser Margareta Ljung med smaklig sås.
En liten olycka. Under sångstunden spills vatten, och flera är redo att torka.
Taube. Gösta Svensson är ende mannen på sångstunden.
Leende. Gullbritt Haglund förgyller tillvaron när hon leder sångstunden.

Mer läsning

Annons