Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Huset där ingenting är standard

1987 lade ett stort fartyg till bredvid Konserthuset.
Och där ligger det fortfarande.
Riksbankshuset på Nygatan byggdes för att likna en båt med kommandobrygga och skorsten.
Stadsliv blev nyfiket på byggnaden och kikade in.

Annons
Här var det fram till 1999 riksbank. Huset byggdes 1987 och ska enligt arkitekten har formen av ett stort skepp.

Det är sällan man tar sig tid att riktigt titta på husen i Örebro. Ofta bara passerar man utan att reflektera över vilka byggnader som ligger längs med gatorna. Men när man väl gör det, kan det ibland vara svårt att sluta kika.

Som med det förra riksbankshuset på Nygatan 6. Stort, pampigt och samtidigt lite hemlighetsfullt ligger det där. I dag ägs det av John Ekströms bygg AB, och i stället för riksbank finns där bland annat vårdcentralernas jourmottagning.

Stadsliv stämde möte med ägaren Stieg Ekström och Håkan Johansson som jobbar där några timmar i månaden med att se till huset.

Håkan var tidigare driftansvarig för byggnaden när riksbanken fanns där men är numera pensionär och jobbar bara deltid åt Ekströms. Men han känner fortfarande för huset.

– Ja, visst gör jag det. Det är väldigt speciellt.

Och det håller Stieg Ekström med om. Flera gånger på väg in upprepar de att huset är speciellt, väldigt speciellt.

Men vad är det då som är så speciellt?– Se på alla detaljer, säger Stieg. Mässing och rostfritt om vartannat. Och här finns massor med designade föremål, som lampan över bordet i konferensrummet. Jag vet att den kostade 17 000 när den var ny, i dag går den på 50 000.

Han och Håkan visar också på de unika trädörrarna, trekantiga pelare och trappor med räcken som ska föreställa lejdare, allt för att gå i båttemat. Håkan träffade arkitekten Jan Henriksson när huset byggdes och det talades om att byggnaden skulle likna ett stort skepp.

– Här finns inget som är standard, säger Stieg Ekström och pekar på en soffa som byggts på plats och hängts upp under ett långt fönster.

Eftersom det var riksbank här har huset också en mängd hemliga utrymmen. Faktum är att Stieg Ekström köpte huset utan att få några ritningar.

– Nej, det fanns inga. Jag köpte bara ett tomt skal, så hemligt var det. Vi har fått göra några ritningar själva när vi ska bygga om.

Och i alla fall halva huset fortsätter att vara slutet. I den del där bevaknings- och värdetransportföretaget Loomis finns får vi inte komma in. Där är dörren definitivt stängd och ingen vill uttala sig.

Men ungdomsmottagningen Knuffen finns också i huset, och de ska får större utrymmen. Just nu byggs Tolkcentralens lokaler om för Knuffen.

Lilian Olander är barnmorska på ungdomsmottagningen:

– Det är en förmån att få jobba i så fina lokaler, säger hon. Ofta är det bara banker och andra stora verksamheter som har råd med den här arkitekturen och den här finishen – men här får ungdomar vara i en sån här miljö.

Konferensrummet i gamla riksbankshuset. Ägaren Stieg Ekström och Håkan Johansson, som arbetar med att se till huset, tittar på gamla artiklar. I taket hänger en lampa speciellt designad för rummet som har koboltblå väggar och ett ventilationssystem i form av en mängd små hål i taket.
Ett av husets många detaljer. En trekantig pelare inne på ungdomsmottagningen Knuffen.

Arkitekturen

Det var Jan Henriksson (1933-2004) som ritade riksbankshuset i Örebro i en så kallad postmodernistisk stil. Jan Henriksson ritade även andra riksbankshus i Sverige. Han drev ett arkitektkontor i Stockholm och var också teknologie doktor vid KTH. I en artikel i Arkitektur strax efter riksbankshuset i Örebro stod klart skriver han att ville att huset skulle se ut som om det alltid funnits där. Om han lyckades med det eller inte kan man ju fundera över.

Huset beskrivs i olika sammanhang som en enkel kub i tegel vars fasader är kraftigt förvrängda och utseendemässigt deformerade. Arkitekten Sören Thurell skriver i tidskriften Arkitektur nr 5 1988: ”Med sin konkava fasad kan den också uppfattas som en del som dragits loss från konserthusets rundning”. Men trots husets ovanliga arkitektur är det ändå få som har tyckt till om det. I en artikel från 1987 i NA skriver Arne Upling att han saknar en debatt kring huset och han funderar på om det är så stort att det inte syns – eller så ovanligt att betraktaren saknar ord för eventuella åsikter.

Stadsantikvarien Eva Fransson uttrycker sig så här om huset:

”Ett hus med stark egen karaktär! Intressanta materialmöten och annorlunda former. Ett hus som behöver stå relativt fritt.”

Men någon speciell kulturmärkning har inte huset. Det är fortfarande alldeles för nytt.

Hör av er

Finns det något hus ni är nyfikna på? Mejla [email protected] och berätta.

Mer läsning

Annons