Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen kontakt på tolv timmar

Edith Molina och Maria Lopez kramar varandras händer.
De båda kvinnorna kommer från Chile och har blivit vänner i Örebro.
– Vi har haft tur och fått kontakt med våra släktingar som alla lever och mår bra, säger Edith.

Annons
Maria Lopez får just ett samtal från sin son som ringer för att höra att allt är bra. Edith Molina berättar att hon haft tur – båda hennes föräldrar och syskon i Chile har klarat sig bra i jordbävningskatastrofen.

Edith och Maria har båda bott i Örebro i mer än 20 år. Och trots att det inte bor så många chilenare i stan så har de båda kvinnorna inte träffat på varandra förrän deras döttrar hamnade i samma gymnasieklass förra året.

När NA träffar dem har Maria sökt upp Edith på hennes arbetsplats. Båda känner ett stort behov av att prata om det som hänt i det gamla hemlandet.

Svårt med tårarna

Maria har svårt att hålla tårarna tillbaka, hon har sin gamla pappa kvar i staden Quilpue, ett par timmars väg från Valparaiso. Han mår bra men är gammal och lite skruttig.

– Jag har en stor familj i Chile och det har tagit tid att få kontakt med alla. Men jag är glad, alla mår bra, säger hon.

Edith Molina har båda sina föräldrar och två systrar i Valparaiso. När jordbävningen slog till hade hon just pratat med sin mamma på telefon.

När hon la på luren ringde en vän som sett på tv från Chile och berättade att landet drabbats av en stor jordbävning.

– Jag ringde tillbaka till familjen på direkten. Både mamma och pappa mådde bra, men en av mina systrar svarade inte i sin telefon.

Oroliga tankar

Edith hann tänka många oroliga tankar och hade även kontakt med en bror som bor i Kanada. Efter ett halvt dygn fick Edith kontakt med sin syster och kunde andas ut. Huset där hon bodde var helt förstört och omöjligt att bo i. El, vatten och värme, allt var utslaget. Nu bor hon hos föräldrarna.

– Huset ligger i bergen en bit utanför stan och har klarat sig bättre än husen inne i stan. Pappa har själv byggt det på ett sätt så att grunden är väldigt stadig, det räddade nog dem, säger Edith.

Själv var hon med om ett litet skalv i sin ungdom, den 5 mars 1985. Hon kommer i håg det som det vore i går.

– Det varade i bara några sekunder. Flera hus rasade, folk skrek och sprang. Det var overkligt, jag förstod inte vad som hände förrän långt efter.

Viktigt med nyheter

Nu tittar Maria och Edith på alla nyheter som kommer från Chile, det är det viktigaste för dem.

Bästa kommunikationerna har de via datorn. Edith är uppkopplad via Skype och kan till och med se sina släktingar via webkameror som är installerade i Örebro och i Valparaiso.

– Jag hade planerat på att åka till Chile och hälsa på snart men det får vänta, säger hon och får medhåll av Maria.

– Det känns för farligt, det kan nog komma fler skalv. Då känns det tryggare att vara här, säger hon.

Mer läsning

Annons