Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen visste vart Lukas tagit vägen

Lukas föräldrar kommer aldrig att glömma den där dagen i oktober när tvåårige Lukas försvann i skogen.Det kommer nog inte heller Lukas förskollärare att göra.
– För många barn och för många orutinerade i personalen. Vi kan inte se någon annan förklaring till att det hände, säger Lukas pappa Robert Jonsson.

Annons
Lukas har nyss kommit hem från förskolan, han trivs där. Lukas mamma Helen Jonsson och pappa Robert Jonsson anser inte att personalen på förskolan ska beskyllas för att Lukas försvann. Besparingar är problemet, med för stora grupper och just den dagen orutinerad personal, säger Robert. Lillasyster heter Filippa.

En förmiddag i veckan går Lukas förskoleavdelning till skogen. Förskolan ligger i Adolfsberg, så utflykten går över Glomman, den stora vägen som går genom Adolfsberg, och vidare ner på en liten gångväg i Sörbyskogen till en grillplats nära värdshuset Sommarro.

Lukas sitter i vagn på vägen dit, personalen lyfter ur honom när de kommer fram och börjar ordna med det som ska grillas.

Efter en stund är Lukas borta. De ser honom inte någonstans.

En del av personalen söker i olika riktningar. De letar, de ropar. Men ingen Lukas.

Under tiden har Lukas gått och gått genom skogen. Ingen vet vilken väg han har tagit, ingen vet varför han gick iväg.

Men han gick tillbaka genom Sörbyskogen och tog sig över Glomman. Ingen vet hur. Men han gick över vägen, den väg som nästan aldrig är utan trafik.

På andra sidan fortsatte han in på en stor parkeringsplats. Där stannade han.

En bilist såg Lukas som stod och grät på parkeringsplatsen. En ensam liten tvååring i dagisväst – det måste vara fel, tänkte mannen och stannade. Han pratade med en kvinna i närheten om vad de skulle göra. Eftersom Lukas hade dagisväst på sig, tog mannen honom till närmsta förskola.

Men det var fel. Där saknades inte något barn. Men personalen anade vilken förskola Lukas kom från och ringde dit.

Personalen som letade i skogen fick telefonsamtalet. Lukas var funnen.

Så mycket vet Lukas föräldrar. Men ingen kan förklara hur förskolans personal kunde tappa bort honom.

– Det är så många otäcka tankar som kommer, säger Lukas mamma Helen Jonsson. – Tänk om inte Lukas hade klarat att gå över vägen? Tänk om inte den här mannen hade sett Lukas – hade Lukas fortsatt att gå?

– Det var en fembarnsfar som upptäckte Lukas. Vi har inte träffat mannen, men vi vill tacka honom för att han stannade när han såg Lukas.

– Jag undrar hur lång tid Lukas var borta. Hur lång tid tog det innan de saknade honom? En liten tvååring går inte fort på en risig skogsväg, säger Robert som inte vill skylla på förskolans personal.

– Jag är helt övertygad om att bemanningen är orsaken. Det var bara en ordinarie personal från Lukas avdelning på utflykten, i övrigt vikarier och praktikanter, säger Robert.

– Jag vill att de som sitter på plånboken i Örebro kommun ska veta det här, och förstå att besparingarna kan ge hemska konsekvenser.

– Vi byter inte förskola för att detta har hänt, vi tycker den vi har är bra. Personalen är lika förtvivlade som vi över det som hände, fortsätter Robert.

Händelsen är traumatisk och mycket jobbig även för personalen. Så säger ansvarig rektor Anna-Lena Åkerberg-Stefansson.

– Men jag tror inte pojken försvann för att det var för många barn eller för outbildad eller orutinerad personal, säger hon.

Lukas påverkades inte, det är det viktiga, säger Helen och Robert.

– Jag tog mig till förskolan så fort de ringde om vad som hänt. Jag var skakig och chockad. Men Lukas var precis som vanligt, säger Helen.

Mer läsning

Annons