Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag har gett upp”

När Manal nås av beskedet är det nästan på dagen ett halvår sedan lilla Rim dog. Snart har den hårt prövade mamman inte ens en grav att gå till.

Annons
Familjen Manal El Banna har återigen fått avslag och fått utvisningsbeslut.

Manal och systrarna skickas ut – Rim blir kvar i ensam vila.

– Till och med stenarna gråter, men Migrationsverket är oberörda, säger Manal uppgivet.

Det har varit ett fruktansvärt halvår sedan Rim dog.

– Psykiskt, socialt och ekonomiskt har jag drabbats hårt. Men jag har tänkt att kunde jag leva tre år med ett så svårt sjukt barn så måste jag klara det här också, säger Manal.

Det fanns en strimma hopp att den lilla familjen skulle få nåd efter allt som hänt. För döttrarna Aláa och Layals skull har Manal klamrat sig fast vid den.

– När advokaten ringde i fredags var jag på Willys och handlade till Layals femårskalas. Jag fattade inte först vad han sa. Sen kändes det som om jag gick sönder. Jag bara släppte allt i affären och gick.

Manal befann sig på noll när hon tvingades fly från ett krigshärjat Libanon, en ensamstående mamma som sökte skydd för sina barn. I tryggheten nära sin syster i Vivalla vågade hon trots allt börja se framåt.

– I dag är jag under noll. Migrationsverket har strypt mig på livet. De senaste månaderna har jag inte ens fått legitimationen förlängd, så när Layal blev sjuk förra veckan kunde vi inte besöka vårdcentralen, säger hon.

Men Manal är inte arg längre.

– Jag viftar med vit flagga, jag har gett upp, säger hon.

Tänker du överklaga beslutet?– Jag tror inte att jag orkar gå igenom allt igen. Det känns inte som det leder någonstans.

– Migrationsverket tog ingen hänsyn när Rim var sjuk och plågades svårt. Varför skulle de då bli mer berörda nu?

Manal och barnen har fått 4000 kronor i månaden att försörja sig på. Och då är inte hyran för tvåan i Vivalla betald.

– Barnen har anpassat sig i Sverige, men det finns inget annat för oss att göra än att återvända. Aláa drabbas hårt när hon förlorar sina kompisar och allt hon har här.

Lillasyster Layal förstår inte vad som händer, men känner desto mer. När NA besöker hemmet är Layal hemma från förskolan. Hon säger att det gör ont i magen och vägrar flytta sig ur mammas knä.

Manal har ingenting att återvända till heller, mer än sina gamla och sjuka föräldrar i Beirut. Hemmet i Vivalla som hon och barnen har haft i fyra år ska förvandlas till en resväska på 20 kilo. Det är vad de får ta med sig.

Vi pratar om Rim som blir kvar på norra kyrkogården. Då orkar inte Manal vara stark mer, hon böjer ner huvudet och gråter stilla.

– Jag vet ju det. Kanske dröjer det flera år innan jag kan besöka graven igen.

Migrationsverket säger nej, ensamstående mamman Manal El Banna måste lämna Sverige med sina kvarvarande döttrar Aláa och Layal (på bilden).

Citat ur beslutet

”Migrationsverket saknar anledning att ifrågasätta att familjen befinner sig i en synnerligen svår situation efter Rim Al Amirs bortgång och att det stöd som erhålles i Sverige är av stor betydelse för familjen. Det har emellertid inte, genom de intyg och vad som i övrigt anförs i ärendet, gjorts sannolikt att Manal El Bannas psykiska ohälsa och behovet av vård i Sverige är sådant att det föreligger särskild anledning att avlägsnandebeslutet inte bör verkställas. Inte heller sammantaget med vad som anförts om barnens situation och den extra tyngd som skall tas till barn föreligger sådan anledning.”

Mer läsning

Annons