Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag känner mig så jäkla lurad"

När Eva Ryding sökte hjälp för sin trötthet sa läkaren att hon hade borrelia. Sedan startade en lång, smärtsam och dyr process: sjukskrivningar, resa till en norsk klinik och anti-biotikabehandling i många månader.

Annons
Eva Ryding bytte läkare med hjälp av sin granne Monika Sasse.

Ute lyser vårsolen men Eva har svårt att njuta av det vackra vädret. Över tre år har gått sedan hon började söka hjälp för sin trötthet och yrsel. Hon mår fortfarande dåligt. Behandlingen hon fick hos en privatpraktiserande läkare har inte gjort saken bättre.

– Jag litade på honom, säger Eva Ryding.

Hon känner sig lurad och säger att hon aldrig vill se läkaren igen.

Allt började hösten 2010. Eva hade vänt sig till sin vårdcentral för att få hjälp med trötthet och yrsel, men inte känt att hon fått gehör.

Evas mor har problem med sköldkörteln och Eva misstänkte att det kunde vara så med henne också.

För en bekant berättade Eva om sin problem och genom henne fick Eva kontakt med den privatpraktiserande läkaren.

– Han tog många blodprover. Sedan sa han att de måste analyseras på en klinik i Norge. Jag såg ingen annan lösning än att åka dit, berättar Eva.

– Jag känner mig så jäkla lurad. Jag tillhör ju svensk sjukvård men på något vis blev jag en del av norsk sjukvård och fick lägga ut en massa pengar.

Provsvaren tydde på borrelia enligt privatläkaren. Han rekommenderade antibiotika. Först i tablettform, men när det inte hjälpte gick läkaren över till att ge antibiotika intravenöst, alltså via dropp.

– Det kändes inte bra, men jag tänkte att han är ju läkare, han måste veta vad som är rätt behandling, säger Eva.

Eva var inte ensam att få läkemedel mot borrelia intravenöst, berättar hon.

– Vi var fem som satt där på hans mottagning och fick dropp. Själva droppställningarna var vanliga galgar, minns Eva.

Sammanlagt uppskattar hon antalet intravenösa behandlingar till ett 20-tal.

När Evas granne Monika Sasse förstod vad Eva gick igenom bad hon Eva ta kontakt med en läkare hon känner.

Vändningen kom vid påsk 2012. Eva hade ätit antibiotika i tio månader. Socialstyrelsens regler säger max tre veckor för antibiotikabehandling mot borrelia.

– Den nya läkaren sa åt mig att sluta omedelbart med behandlingarna. Sedan hjälpte han mig vidare.

I dag är Eva inskriven vid smärtkliniken på USÖ. Hon har fått diagnosen fibromyalgi, och ska utredas vidare.

Nu jobbar Eva deltid. Hon är fortfarande trött och har yrsel, men hon är också fylld av kamplust:

– Jag vill att folk ska få veta vad som hänt mig. Jag är ju inte ensam om att ha drabbats, säger hon.

NA berättade i förra veckan att Ivo kritiserat privatläkaren i fallet Eva. I sitt yttrande till Ivo tillbakavisar läkaren på punkt efter punkt att han gjort något fel.

När NA ringer upp honom i hans hem på fredagen svarar hans fru. Hon berättar att han är utomlands och inte vill ge några intervjuer.

Mer läsning

Annons