Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Bra på att ha tråkigt

I måndags tillbringade jag dryga fyra timmar på Frankfurts flygplats. Jag vandrade runt i de långa kala trista korridorerna. Fram och tillbaka. Jag tvingades igenom säkerhetskontroller ett par gånger.

Annons

 Säkerhetspersonal som nästan strippade mig helt. Och sedan lunch ensam på nån liten wokrestaurang i väntan på avgång. Jag hade erbarmligt långtråkigt. Det är något som jag är rätt bra på. Många och långa resor har gjort mig bra på att ha långtråkigt. I min värld är det något bra. Jag är säker på att det är lättare att ha kul om man tillåter sig att ha det långtråkigt då och då.

När jag satt där i Frankfurt och åt kom jag plötsligt att tänka på en tio år gammal bok. Den heter ”Långtråkighetens filosofi” och är skriven av Lars Fr H Svendsen som då jobbade på filosofiska institutet på Universitetet i Bergen. Den plockade jag fram ifrån bokhyllan när jag kom hem i torsdags. Det första jag läser när jag nu återigen öppnar den är en låttext av Iggy Pop. ”I´m bored, I´m bored. I´m the chairman of the bored. I´m sick. I´m sick of all my kicks. I´m sick of all the stiffs. I´m sick of all the dips. I´m bored. I bore myself to sleep at night. I bore myself at broad daylight. Cause I´m bored. I´m bored. Just another dirty bore.

Det är väl ingen nyhet att vi lever i en tid som kräver ständiga kickar. Vi måste ha så förbannat kul jämt. Har vi inte det är vi inga lyckade människor. Men eftersom vi i realiteten inte har kul hela tiden så har tristessen och ledan ökat. Vi är livrädda för den. Livrädda att visa den. Livrädda att andra har det roligare. Jag kommer inte ihåg vad författaren kommer fram till i boken. Men ibland undrar jag om inte många är rädda för att stanna upp, rädda för vilka tankar som ska komma smygande. När man har långtråkigt tvingas man att se inåt och möta sig själv och sina tankar. Det kan vara rätt smärtsamt, men det kan också vara enormt upplyftande. Ni vet det där gamla säget: Om man inte kan umgås med sig själv hur ska man då kunna umgås med andra? Jag kan ha jäkligt roligt i sällskap med mig själv. Andra gånger drar jag ner mig själv i dynga.

Egentligen vet jag inte vart jag vill komma med mitt resonemang. Kanske bara att vi alla borde få uthärda fyra timmar på Frankfurts flygplats i ensamhet och möta oss själva i långtråkighetens karga värld ...

Listan

1. Boken ”Långtråkighetens filosofi.” Egentligen en lång essä med roliga och intressanta nedslag i historien. Citat baksida bok: Från romantiska 1700-tals författare över Beckett till American Psycho, Andy Warhol och Pet Shop Boys.

2. Låten I´m bored med Iggy Pop. Finns på hans skiva New Values från 1979. I övrigt är Iggy sällan någon att bli uttråkad av.

3. Mjölby tågstation. Långtråkighetens och väntans tempel. Hemsk plats med underbar personal i butik och kafé.

Mer läsning

Annons