Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Dags att bygga hundgårdar" 

Det var väl för någon dryg vecka sedan rubriken dök upp. ”Hund anföll barn på förskola”. Jag vet ingenting om omständigheterna kring händelsen men den fick mig att skicka fram en gammal tanke från hjärnans hårddisk.

Annons
NA-krönikören Pelle Blohm med sin Molly av rasen irländsk varghund.

Den har funnits där sedan jag bodde i villaidyllen. Varje dag gick vi med vår irländare i skogen strax intill och ofta släppte vi henne lös eftersom hon behövde springa av sig all lagrad energi som hon då hade. Alla hundar behöver det. Mer eller mindre. Nog visste vi att man inte fick det men nöden har ingen djungel som en fotbollstränare en gång sa. Vart ska man ta vägen för att låta sin hund få vara hund? I villaidyllen har jag noterat att ett av favoritstråken med natur som andades Louisiana är skövlat för att ge plats för vägar och företagsbyar. De vackra naturoaser som rustats upp är skyddade områden till för människor. På andra platser ska det byggas bostäder. Staden breder ut sig. Trendarkitektur med förtätning riskerar att plocka bort grönytor och skicka ut frustrerade fyrbenta energipaket ihop med frustrerade hundägare med detta energipaket i koppel. Då finns risken att man släpper hunden i någon av de återstående ytorna. De blir ju så lyckliga och då blir man själv lycklig. Att se hundarna få vara hundar.

Men så flytta ut från stan då säger säkert de utan hund. Ut på landet så får hunden vara hund. Det kan man tycka men faktum är att hunden är det sällskapsdjur som ökar allra mest på alla andra sällskapsdjurs bekostnad. Hundar tar plats i stan dit allt fler människor flyttar, de tar plats i hemmen, hundar används inom polis och bevakning, hundar används i sjukvård och äldrevård, hundar spårar droger, hundar nosar fram alla möjliga saker och hundar är sällskap för ensamma och familjer. Hundar är en stor del av vårt samhälle idag. Därmed inte sagt att det är problemfritt. Många har ingen koll på vilka egenskaper den hund de köper har. Den va ju så gullig. Andra har ingen koll alls. Vissa springer och gömmer sina hundar och låter dom aldrig träffa andra. Därför menar jag att det är dags att bygga inhägnade hundrastgårdar i stan. Där kan hundarna lära sig umgås fritt utan ägarnas känslor genom kopplet. Det byggs konstgräsytor och lekplatser. Nu är det dags att bygga hundrastgårdar. För hundarnas, för ägarnas och för alla andras skull.

Listan

1, Göteborg, Helsingborg och Västerås har flera gårdar. Det sägs att Örebro har i stans ytterkant. Dags för Örebro att ta nästa steg till storstad. Rastgård nu!

2, Kära hundägare. Det är alltså inte en hundlatrin som efterfrågas som förr när kommunen blev tvingad att stänga ner rastgårdar. Plocka upp!

3, Varför inte bygga den första i city på grusplanen i Oscarsparken? Perfekt läge. Angående ljudnivå? Ingen skillnad mot skräniga helgfyllon och blöjraggare i bil.

Mer läsning

Annons