Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det vardagliga är livet

Jag sträckte ut mig raklång i min stora fåtölj, blundade mjukt och lät solen värma mig.

Annons

I ett grumligt tillstånd mellan sömn och vaken såg jag mig själv på Sandymount Beach vandrandes i James Joyces litteraturhistoria rädd för att bli avskuren av det luriga och bedrägliga tidvattnet där. Det hade varit en sån där dag som bara uppstår ibland då det lilla blir det stora. Egentligen en helt vanlig dag som i all sin vardaglighet mejslats fram till något man vill spara till sämre dagar.

Ett lunchsamtal hade varit så där livgivande och för hjärnan energirikt att jag surfade därifrån. Joyce hade varit uppe precis som en rad andra författare. Tidigare på förmiddagen efter att jag varit i radio cyklade jag i solskenet utmed tågrälsen, ur en vintagebutik strömmade musik över den lilla öppetskylten på trottoaren, och jag tänkte precis som jag alltid tänker när jag ser in på Ekersgatan. Vilken fantastiskt skön urban gata detta är. Unga väster där få som bestämmer hur staden ska se ut bor. En enastående potential i den enda estetiskt storstadsmässiga stadsdelen i Örebro. Det är här alla stadens kreativa unga borde samlas och bygga sitt egna lilla trend-Berlin.

Tio minuter senare satt jag och läste DN inne i det lilla fiket, dörren stod öppen, ljudet och dofterna från staden kom in och gick ut precis som kunder som köpte bröd och gick igen. Jag läste om illegala transporter på debattsidan där åkerinäringen hotas och tänkte på hur jag genom åren, för att retas och klistra på någon sorts bonnighet, kallat vår stad för Truckdriver city. Kepsarnas stad och ironin i allt då Truckstop nu är ett faktum. Men ärligt så gillar jag de där som lite romantiskt kallas vägens riddare. Det finns en sorgsenhet och ett vemod i de små kabysserna. Man känner det starkt i boken ”Truck stop” som är skriven av långtradarchaffisen David Ericsson. En litterär road movie eller som en recencent skrivit: ”Det finns sidor och stunder då David Ericsson är som den svenska landsvägens Leonard Cohen.” Sen sprättade jag upp ett kuvert med ett brev från en man som genom att läsa mina texter inspirerats och vill berätta sin historia om Örebro från sin studenttid här. Det var så fint skrivet och jag blev så glad och stolt och tänkte att det är det här som måste vara livet. Det vanliga, det vardagliga.

Tre låtar

1, Lykke Li

Låten ”Never Gonna Love Again” på nya skivan är precis så där skönt sommarskön att ungdomens kärleksbrustna hjärtan dunkar från andra sidan.

2, Narapoji

Örebroduon David Södergren och Gabriel Rådström släpper sin första singel. ”Red Old Barn” är en fin liten sång om att drömma sig tillbaka till barndom och den första kyssen.

3, First Aid Kit

”Cedar Lane” från kommande skivan är inte så där pladask direkt som tidigare låtar men med skön stämsång och stillsamma stråkar.

Mer läsning

Annons