Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Fler boxsprängare åt folket!

Förra veckan la jag upp en bild på Facebook. Motivet var en man som stod ensam på en kal balkong och rökte.

Annons
Pelle Blohm.

Jag hade trixat lite med bilden för att den skulle vara en aning skitig och östastatsbetonggrå. Det skulle helt enkelt se jäkligt obekvämt ut.

Till bilden la jag en kort text: ”Det är ju den där sköna känslan i rökningen man vill åt...”

Jag kan inte påstå att det blev någon massreaktion på inlägget men det var ändå oerhört faschinerande att följa de inlägg som skrevs. Hur man tolkade och reagerade på bilden ihop med texten. Tveksamma hummanden blandades med uppmaningar om att sluta röka med sex utropstecken efter. Någon påpekade roslande luftvägar medan en annan skrev en irriterad avhandling angående alla sjukdomar och bieffekter rökningen medför. Ytterligare någon associerade bilden till tyska ambassaddramat i Stockholm 1975, en annan såg Jack Kerouac på balkongen. Å så var det en som undrade om jag var ironisk.

Fotografiet och texten var ett litet experiment. En sorts amatörvariant av ett Open Art-projekt där jag lämnade fältet fritt för tolkningar.

Det är ju det vi ständigt gör i vår vardag. Tolkar vår omgivning. Hur vi sedan reagerar beror på vilka erfarenheter vi bär med oss från livet. Det är ju också det konsten gör. Triggar människor till att bli förbannade, eftertänksamma eller glada. Jag älskar det där manipulerandet av tankar. För vi behöver bli mycket mer öppna och mindre rädda för det vi inte förstår. Tänja ut acceptansen. Det gäller även vårt förhållande till andra människor. Udda figurer som inte beter sig som förväntat, inom ramen för det som samhället, arbetsplatsen eller vänskapskretsen byggt upp via någon sorts påklistrad moral, de riskerar att hamna utanför. Och även om jag förstår att det måste finnas vissa regler och ramar för att få saker att fungera så är det ändå boxsprängarna, de som vågar sig utanför dessa regler, som ofta är de som för oss framåt. Har inte historien lärt oss det? De fyrkantiga invånarna är oftast förvaltare och försvarare av livet som det alltid sett ut. De vill ha in frifåglarna i den kollektiva fyrkanten för sin egen trygghets skull.

Sånna ska vi inte ha för många av. De hämmar samhälles utveckling.

Open Art premiär idag: Favoritobjekt hittills.

1, Bad Bad Boy. Den pissande pojken blir årets kanin. Säkert inte lika folkkär men helt klart en mediakändis långt utanför Örebros gränser.

2, Roadsworth väggmålning vid Ivy Bar på Stortorget. Fågelholk, fåglar och reklambudskap. Konst vs kommersialism?

3, Den Bach-spelande Mercedesbilen som står fastnitad i lera och betong mellan mynthuset och konserthuset. Bromsspåren tyder på hög fart för den autobahnregistrerade bilen...

Mer läsning

Annons