Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Förbannade amalgam

Det har varit rätt många goda år då jag nästan vänt i dörren hos tandläkaren och gått ut igen med ett segertecken och en cigarr i mungipan.

Annons
Pelle Blohm.

Nu hade tiden kommit ikapp mig och jag låg där i stolen nästan upp och ner och förbannade mina ungdomsår då käften fylldes med amalgam. Jag låg där och funderade över om jag ska strunta i pensionsparandet och gå ”all in” på en tandfond. Finns det? Hamnar jag på gatan som gammal så lär det vara de dåliga tändernas fel. Och de galna arvoderna förstås. Om jag inte buffrar nu.

Kinden var fullsprutad med bedövning och tungan kändes inte alls när jag gick hemåt igen i den sköna förmiddagstimmen. Jag kraschade i soffan i flera timmar. Kände mig dyster igen efter en lång fin period. Det sägs alltid att världen blivit bättre. Att vårt samhälle är mycket bättre än förr. Just nu spelar det ingen roll hur många happy-happy konsulter som står och skriker: Tänk positivt. Allt är lattjolajbans. Tjohoo...

För jag har en sådan dag, kanske fortsätter det över helgen. Är så trött på alla giriga falska utnyttjare som breder ut sig. Fotbollens Fifa, Blatter och mutor som alla för länge sedan förstått att de existerar men som inte gått att bevisa. Nu pumpas det äntligen ut men inte lär det bli någon förändring för det. Det finns för många som vill fortsätta ha det så. Gamla försvinner kanske men nya kommer in. Same same... Ja ni vet. Ruttet. Precis som en lång rad svenska företag inom olika branscher. Politiker som pratar fint men agerar tvivelaktigt. DN:s artikelserie om de osynliga i Sverige som arbetar livet ur sig åt rika etablerade storföretag för inga pengar alls. Mer ska ha mer och billigt ska det vara. Ingen vill längre betala någonting men vill ändå ha full utväxling på allt. Arbetsförmedlingen som slänger ut betald arbetskraft som utnyttjas i en rad branscher för att genomföra skitjobbet medan ägarna fyller fickorna. Byte var sjätte månad och inga anställningar. Allt ska krämas ur. Snedvrider konkurrens. Kriminella rånar gamla och sjuka. Snatteriet slår rekord. Life is beautiful. Högt och lågt.

Jag vet. Det finns motkrafter. Ärliga och schyssta. Humana och ansvarstagande. Men just nu. De här satans tänderna som lockar fram det skitigaste negativa. Som måste fram. Happy happy Pelle. Det är ju helg. Skriker någon i mitt öra...

Listan

1, Sofia Strömberg:

En örebroare, en motkraft och den totala motsatsen till de jag skriver om i texten. Driver på, peppar och tar initiativ till en rad bra humana saker i Örebro.

2, Kamran Kabinejad:

Prisad idrottsledare på Örebro Boxningsklubb. Gör ett otroligt jobb i Markbacken i Tegelbruket. Med tid och personligt engagemang lyfter han ungdomar.

3, Min syster Lena Johansson:

Kämpar och sliter. Gör så mycket för andra men får så lite tillbaka. Värd ett år på spa och livslånga kramar.

Mer läsning

Annons