Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Hjärnor bygger fyrkanter

Jag vet inte om ni känner den? Men jag känner den. Den konformistiska vinden som blåser genom Örebro.

Annons

Ett väckelsemöte mot röster som inte talar samma språk som propagandaetablissemanget. I dimman av hundra år med gnälliga Örebroare har vi till sist nått motsatsen. Allt är bra. Vi är bäst. Gör allt rätt och det finns inga amerikanska soldater på våra gator. En vit homogen välutbildad och välkammad medelklass sätter agendan. Så här tycker vi att det ska vara, så här tycker vi att ni ska tycka. In i fyrkanten ska man om en plats ska beredas vid bordet.

Jag har själv märkt av det här på slutet och jag märker det på kommentarer på de sociala medierna där makthavare och cityutvecklare till exempel beklagar sig över denna tidning för att inte just deras samhällsberättelse, deras projekt och forskningsrapporter beskrivs. Dessutom märker jag det i samtal med personer som liksom jag inte känner sig avslappnade som en skön TV-soffa i detta. Vi hittar varandra av någon underlig anledning. Örebroröster som älskar vår stad men på vårt eget vis och på våra egna villkor. Vi som gillar det mänskliga, det skavda och inte alltid så perfekta. Ingen av oss är sämre människor eller Örebroare för det. Samtidigt tror jag få vill tala högt om det för i en relativt liten stad som vår riskerar man att förlora stort på att vilja stå på egna ben men samtidigt kunna operera på alla arenor. Men när man ”måste” ingå i stadens etablissemang då är man inte så fri som man tror.

Av någon anledning kommer jag att tänka på Kristina Lugn och den härliga intervjun i DN för någon vecka sedan. Lugn har gått sin egen väg, sagt det hon tycker, stått fri och stundtals betalat ett tufft pris för det. Kristina Lugn är ingen fyrkant. Det var inte heller killen jag träffade utanför Rudbecksskolan för ett tag sedan. Vi pratade kultur och konst och han betonade vikten av att stå fri och inte ingå i stadens trånga fyrkant. Precis som flera andra intressanta personligheter jag pratat med på slutet. Örebro har många kreativa krafter som inte vill vara i en fyrkant, fria själar som stort bidrar till stadens framgång. Men dom gör inte så mycket väsen av sig. Vill inte skriva människor på näsan om hur man ska leva och tycka. Undergroundrörelser är en stads hjärta och lungor. ”Hjärnorna” Dom bygger fyrkanter.

Spridda skurar

1, Mannen jag träffade utanför Rudbecksskolan. Jag tappade bort kontaktuppgifter. Hör av dig på [email protected] Vill höra mer om verksamheten.

2, Påskhelgen är ingen ledig helg för fotbollsfolk. I hela mitt liv har påsken handlat mer om spelteorier och hårt jobb än om vila och eftertanke.

3, Söndagförmiddagar på P1är en höjdpunkt. Först reprisen av Stil med Susanne Ljung, därefter veckomagasinet Godmorgon, världen! Perfekt i bilen på väg till match.

Mer läsning

Annons