Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Hur ska vi lita på varandra?

Jag borde kanske inte skriva det här eftersom jag är en man som om och om igen tjatat om att man ska se på omvärlden med en stark kritisk blick.

Annons

Jag är även en man som ofta genom livet ifrågasatt starka auktoriteter. Samtidigt är jag en man som högaktat individer som verkligen besitter kunskap och klokskap. Så fort förtroendet blivit stämplat i hjärtat har jag varit beredd att gå genom väggar för dessa personer. Trots att jag inte alltid haft samma åsikter.

I dagens samhälle råder det brist på förtroende åt alla håll. Det verkar som att människor är vilsna. De säger att ingen kan eller vet någonting längre. Alla har en dold agenda som dom sitter och prasslar med i källare runt om i landet. Politiker är ruttna, okunniga och ljuger för det mesta. Polisen är fascister, rasister och dom löser inga brott längre. Journalister är djävulen, hittar på och går inte att lita på. Lärare kan inte lära ut, har oftast fel och är alltid den enda orsaken till elevers dåliga betyg. Läkares diagnoser ifrågasätts genom att peka på någon länk på google. Det var länge sedan jag hörde någon säga något om att min chef är grym, jätteduktig och vet verkligen vad det handlar om. Alla verkar vara skräp. Följer man debatten på de sociala medierna, i radion, på TV och insändarsidor i tidningar, på kaféer och krogar så är hela Sveriges befolkning totalt inkompetent. Kanske är det så. Vi har alla blivit avslöjade med byxorna neddragna. Hela landet står och pekar och skrattar åt oss alla i vår ensamhet. Den nya tiden, vad nu det är, har slagit sönder alla gamla sanningar. Lösningarna finns hos cyberguden. Allt går att göra om. Allt kan skrivas om. Har man inte sett det själv finns det inte. Har man sett det tror man ändå inte på det.

Vad gör det här med oss? När ingen litar på någon eller något längre. Jag ser otrygga människor. Rädda människor. Trots att världen är större än någonsin verkar vi krypa ihop i allt mindre grupper. Vi stänger in oss. Ironiskt nog tillsammans med starka auktoriteter som sitter på den rätta sanningen. En sanning som inte får ifrågasättas. Den stora frågan är. Hur återfår vi förtroendet för det gemensamma samhället? Kittet som håller oss sammanlänkade. Lägereldar att mötas vid. Hur gör vi för att lita på varandra igen? Den här misstänksamheten. Suck...

Listan

1, Butiken upphör läser jag på en handskriven lapp. Det är fullt därinne och folk slåss om prylarna. Har aldrig sett så många där förut. Var prylarna plötsligt bättre nu än tidigare?

2, Jag känner flera stycken kloka och humana jägare som verkar drivas av annat än hat. Sedan har vi de där fanatikerna som drivs av den enda frågan: Hur mördar vi bäst alla vargar?

3, För övrigt kräver jag fortfarande farthinder i Rudbeckstunneln. Det kommer jag att göra även nästa vecka.

Mer läsning

Annons