Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jag - en Giro d'Italia-wannabe

Jag har köpt en ny cykel. Punkt. Hade det här varit en ljudtidning kan ni vara säkra på att det dykt upp en liten trummvirvel efter den öppningen. Badish liksom...

Annons

Det är lite populistiskt jag vet. Cykla är ju det nya springa. Alla ska göra det nu plötsligt. Kanske blir även några lätt chockade när de erinrar sig gamla citat där jag kraftigt positionerat mig ifrån den politiska rörelsen som jobbar hårt för att ”tvinga” invånarna att leva sina liv på cykel. Nu är det förvisso ingen vanlig cykel jag köpt utan en mountainbike. En MTB de lux. Eller nått. Jag har inte fått den än men vet att den är svart och orange, att den har jättestora hjul som ser rätt löjliga ut men som visst ska vara grymt snabba. Det har min sambos bror sagt. Han är extremmultiträningstaliban och är den som tröttnade på mitt snack om sen. Han tog tag i det själv och nu har min nya leksak levererats till honom i Västerås från, typ Tyskland.

Nu kanske ni tror att jag är en fullständig novis och en följa John i trikå och blöja kille. Nä, det tror ni förstås inte, åtminstone inte ni som känner mig. Redan på 70-talet fick jag min första 10-växlade träningscykel. En guldfärgad DBS som tyvärr totalförstördes i den stora branden i Markbacken. Faktiskt hade jag allvarliga funderingar på att börja med cykelsport en gång i min ungdom, låren var hyfsat tränade redan då, och jag trodde att jag skulle passa för det. En Giro d`Italia wannabee. Men ingen annan cyklade ju så då blev det fotboll och ishockey. Många år senare. När jag skulle ta mig tillbaka från ett benbrott i Stavanger drog jag runt på två hjul med trampor i ett halvår. Fast då med en mountainbike. Jag tror jag kan varenda stig, sten, vik, stubbe och vattendrag i hela Rogaland. Det var en tung tid men cyklingen förlöste mig från nedstämdhet och frustration. Samma cykel står i ett förråd på landet, sliten men fortfarande habilt användbar. Den tröskar jag runt med då och då ute mellan åkrarna runt Åsbro.

Men nu blir det nya tider. Moderna tider. Klickpedaler som lär döda mig. Hjälm och kudde i röven på byxorna. Åtsittande tröja med fickor på ryggen för vätska, banan och lite verktyg. Det har min sambos bror också sagt att man ”måste” ha. Precis som en extraslang om jag får punka. Nu undrar jag bara var han som fixar punkan ska sitta?

Cykeltankar x 3

1, Eddy Merckx.

Han var cykelkungen i början av 70-talet och den jag ville bli då jag drog runt med min DBS i guld på cykelbanorna här i stan. En av mina första idoler.

2, Cykelcross.

I Eurosports ungdom sändes det alltid en massa tävlingar i denna tuffa sport. Alltid från Belgien eller Holland eller liknande. Jag tyckte att det var jäkligt kul att titta på.

3, Damcyklar.

En hyllning till alla mina cykelkärlekar. Ingen nämnd ingen glömd. Ni är i mitt hjärta för alltid. Puss Kram.

Mer läsning

Annons