Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jag vill skriva en god berättelse

Vi stod där i regnet och pratade om skrivande. Tre kvinnor under paraplyer medan jag och Molly blev allt blötare.

Annons

En av kvinnorna talade om mina krönikor, speciellt en som hade hjälpt henne i en arbetssituation och hon tackade mig. Det är lite självförhärligande att nämna sånt jag vet men jag blir så glad varje gång det händer. Även om huvudsyftet med mitt skrivande aldrig varit att jaga goda eller ilskna reaktioner på texterna. I grunden har jag alltid bara velat skriva ihop en hyfsad berättelse. Det betyder inte att jag avstår från att då och då ger mig in i åsiktsträsket där det ingår att reta upp, trigga till debatt och föra fram tankar och idéer som jag brinner för. Men ingenting går upp mot en god berättelse.

Jag började fundera över det här när jag flyttade från huset i villaidyllen för några år sedan. Mitt i en kasta bort och rensa huset-hysteri fastnade jag med mina resetidningar som jag sparat sedan slutet av 80-talet. Tidningen RES och Vagabond i långa rader i en bokhylla. Det var svårt att kasta dom. Jag var tvungen att umgås en stund med allihop. Separationsångesten pulserade så jag började bläddra i tidningarna. Det slutade med att jag satt och klippte ur de mest intressanta reportagen ur tidningarna, nitade ihop sidorna och lade dom i en hög. När jag började bläddra i den där högen en dag var det en sak som slog mig. Artiklarna var alla fina berättande texter med en känsla av vemod, längtan och självuppfyllande livselexir. Stämningsberättelser som väckte drömmar.

Där fanns ”En kvinna klev på tåget...” från 1997. Hon möter skärselden i Colorado och Chiquita i New Mexico. Våndas över LA:s förorter och träffar en kreolsk jazzsångerska i skuggan av Oregons högsta berg. I en annan artikel från 1996 söker skribenten countryns födelse långt uppe i råbarkade Appalacherna. En oborstad knegarmusik som från början var en blandning av afrikanska och centraleuropeiska instrument, irländskt tempo, brittiska ballader och tysk joddel. Jag läser om Hong Kong 1994 där befolkningen med oro och optimism väntar på Kinas övertagande tre år senare och om ”resan till Llanfachraeth” i Wales 1997. Reseberättelser har alltid varit en stor inspiration för mig. En blandning av Ernest Hemingway och Jenny Diski. Det är vad jag drömmer om att en dag kunna bli...

Listan

1, Klickjournalistik:

”Mannen gråter hejdlöst efter att hans söta kattunge ramlat ner från höghuset. Se det otroliga som händer sen...” Jag avskyr denna klickjournalistik som breder ut sig.

2, Skumtomtar:

I stora plastburkar på Granngården av alla ställen redan i slutet av oktober. Skandal. Om jag köpte? Hell yeah!

3, Rudbeckstunneln:

Ähh, nu struntar jag i det här med fartkamera i Rudbeckstunneln. Det är ändå ingen jävel som bryr sig. Rallytävlingarna fortsätter. Bitter? Jag? Joråsåatt...

Mer läsning

Annons