Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Kamera kan ha förändrat mitt liv

Det blir ju så när man plötsligt hittar någonting man tycker är väldigt roligt. Man blir en aning fanatisk och vill berätta för människor hur kul och bra det är.

Annons
Pelle Blohm.

Så är situationen för alla som finns runt mig just nu och de som eventuellt följer mig på mina sociala medier. Jag kan inte sluta prata och skriva om mina försök att bli en habil fotograf. Kameran har haft man-man bevakning på mig sedan jag köpte den strax innan jul förra året. För att få de bästa bilderna ska den alltid vara med har jag fått råd om så jag följer det med relativ besatthet. Det är nu ni börjar sucka och tänker inte nu igen. Hörde jag snarkningar förresten? Men oroa er inte. Den här texten ska inte handla om mitt fotograferande utan om en häftig bieffekt.

Mitt fotograferande har lett till att jag börjat prata mycket mer med okända människor som i sin tur gett mig små inblickar i deras liv och de platser de lever på. Tidigare har jag mest varit intresserad av vad som pågår inne i mitt eget huvud. Min blygsel har även bidragit till att hålla mig för mig själv i mitt hörn. Nu har jag tränat och tvingat mig själv till att möta okända personer mitt i steget ute i landet.

Som Peter i Skara som är projektledare för en lokal matmarknad i centrala stan flera gånger om året. Jag filmade honom när han berättade om sig själv, Skaras historia med sin slogan om Sveriges skafferi och Bert Karlssons begynnande ålderströtthet. Det sista sagt med glimten i ögat. Så var det Kristina som lekte med sitt barnbarn vid ett gruvmuseum i Norberg. Hon berättade om sitt liv i ett kollektiv och hennes jobb på Salberga mentalsjukhus när hon var ung. Vi pratade om Norberg och Kärrgruvans nedlagda folkpark innan hon tipsade mig om fina fotomöjligheter vid Klackbergs gruva en halvmil bort. Och Mikael som satt på en parkbänk i centrala Fagersta och njöt av solen med sin cowboyhatt på huvudet och sin pudel i koppel framför sig. Han brukade fotografera mycket själv sa han. Förr när han hade bil. Mikael tyckte att jag skulle åka till Engelsberg. Till sist Håkan: Bangolfaren på Trängen som informerade om att banorna håller hög europaklass och att dess elit kommer dit för spel i år.

När jag blivit varm i kläderna ska jag nog försöka göra någonting genomtänkt av denna nya insikt. Kameran kan ha förändrat mitt liv...

Listan

1, Betala räkningar:

Jag är en aning omständlig. Betalar fortfarande räkningar på samma dag i slutet av månaden. Hatar OCR-nummer. När kommer en scanner så man slipper alla små satans siffror?

2, Stryka skjortor:

Det är det enda tråkiga med mitt jobb. Jag måste göra det. Ofta. Tar inte så lång tid men är mentalt skittrist. En petitess jag vet, men ändå.

3, Fagersta:

Jag är sist i världen på denna boll jag vet. Men måste bara förmedla kommunens slogan.

Fagersta-här får du livstid. Underbart!

Mer läsning

Annons