Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Kulturkvarteret - ja tack!

Ni får ursäkta om jag kommer in här med diskvattnet. Det är ju en vecka sedan en handfull kulturarbetare kapade det planerade kulturkvarteret i Örebro rakt över knäskålen.

Annons
NA-krönikören Pelle Blohm med sin Molly av rasen irländsk varghund.

Tack men nej tack. Jag håller inte med. Tycker att det är ett finfint projekt. När jag är ute och reser söker jag alltid upp kulturhus eller kulturkvarter i den mån de finns. Det är där jag finner den överblick jag behöver. Kan ta reda på vad som händer i stan. Jag gillar att hänga där. Ofta gör även många andra det.

Nu kan jag förvisso inte prata för andra. Men här kommer en uppfattning sprungen ur ett hjärta som ofrivilligt slagit långt från den värld som är kulturens under hälften av sitt liv. Det jag genom åren lärt mig tycka om har jag fått jaga livet ur mig för att hitta. Jag är ingen avancerad kulturkonsument som skulle söka upp performance art på en mossbädd i Varbergaskogen. Eller en radikal teaterpjäs om livet som feministmoderat flata från Ställdalen. Men skulle det dyka upp i ett Kulturhus i stan skulle jag kanske ge mig dit för att se vad det är och upptäcka nått nytt. För mig ska ett kulturhus vara lite av vad public service-media borde vara. Ge mig inte bara det ni vet att jag vill ha utan ge mig även det jag inte än vet att jag kommer att vilja ha. Eller kanske det jag hatar men ändå behöver förstå.

Antar att det är här som kritikerna slänger ut bombmattor. De är rädda att politiker och tjänstemän inte vågar släppa taget och enbart tvinga på oss det de tror oss vilja ha. Populistiska val. Jag ser också risken. Örebro har en lång tradition av hård politisk styrning. Men om vi ska bli den storstad med det höga tak det talas om. Då gäller det för politiker att inte pinka på sig i PK-träsket utan låta det kontroversiella, udda och icke kommersiella ta plats även om mediadrevet står utanför dörren. För om motsatsen levereras då är det meningslöst att bygga upp detta kvarter. Om det bara blir ytterligare ett nöjespalats med caffe latte, trötta ciabattabröd och bubbel med snittar för den dresserade premiäradeln.

Man säger att det är svårt att få ”folket” in till kulturen i stan. Det är minst lika svårt att få folk ut till kulturen utanför. Ja, det är svårt att få folk att hitta kulturen överhuvudtaget. Kulturkvarteret kan bli en vägvisare in i värmen. Även för sånna som jag.

Listan

1, Kulturkluster:

Okej, om det nu blir ett kulturkvarter. Låt då ingen kalla det för kluster. Det är som att använda ordet hub om städer. Sterilt och obegripligt.

2, Tidningen Foto:

Går nu i graven och jag som precis återupptäckt denna grymma fototidning. Hade den tidigare under en fotohype på 90-talet. Nu är det slut.

3, Rudbeckstunneln:

En enda bra sak med vinter, halka och kyla är att bilister kryper fram i tunneln. Snön dämpar ljud. Må det alltid snöa i anslutning till Rudbeckstunneln!

Mer läsning

Annons