Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Livet är en stor ironi

Mannen tog kofoten och slog den i huvudet på en annan man. Han slog och slog så att blodet skvätte. Till sist ett kort bildklipp med en kropp där huvudet var fullständigt mosat mot golvet.

Annons

Blå Ögon. Ny tv-serie. Samma vecka i verklighet. Rättegången mot kvinnan som brutalt mördade, styckade och dumpade sin kärleksrivals kropp i jorden utanför Hällabrottet. Uppgifter fanns att hon inspirerats av tv-serien och styckmördaren Dexter. Detta händer ungefär samtidigt som ytterligare en deckarförfattare blir mångmiljonär genom att uppfinna allt mer groteska scener av våldtäkter, tortyr och ond bråd död. Böcker, filmer och tv-serier. Verkligheten. Råhet och död. I soffan under filten märker jag en allt mer tilltagande kräkimpuls inför den kreativa konstformen att ta död på folk på de mest obskyra sätt. Som om inte nyhetsbruset med massavrättningar, självmordsbombare och offentliga halshuggningar direkt på nätet vore nog.

Jag går ut på balkongen för att dra in ”frisk” luft och tänker på en väns ironiska facebookuppdatering. ”Härligt med ett mord innan varje reklampaus” Så hinner man hämta lite kaffe och tilltugg. Alla lika likgiltiga inför kroppar och dess styckade delar. Inte ens om man hittar ett huvud i toalettstolen höjer man på ögonbrynen. Ända sedan jag var tonåring har jag hört att vi inte påverkas av sånt här. Det kanske vi inte gör heller? Inte de friska? Vi förstår att det är ficton så det är coolt? No worries? Typ. De som har varit med om det på riktigt. Krig och terror. De blir fucked up forever. Bryts ner och kommer aldrig tillbaka till ett normalt liv. Mardrömmar som seglar runt i skallen.

Andra lever så trista händelselösa liv att de åker till någon åker i mellansverige och slåss i gäng med färgband på armarna och droger i blodet. Vuxna män som lider brist på spänning i sina börsmäklarkontor eller på industrigolven. Slag i ansiktet som njutning i en bedövad tillvaro. Sen hem till familj och natta barnet. Så trött. På våldet. Jag känner hur jag förvandlas till Siwert Öholm. Moralens Don Quijote. Men snart är det jul. Då får man knarka romantiska komedier för att återställa balansen. Äta praliner och snyfta. Död och deckare vs romantiska komedier. Livet är en enda stor ironi. Låt julens klockor ringa. Jag önskar strumpor i mina paket i år igen...

Listan

1, Julbord:

Så läckert att titta på, så gott första och andra rundan. Sedan havererar kroppen eftersom jag aldrig äter så mycket resten av året. En sjuk värld.

2, Solen:

Visst är den skön att se då och då men jag gillar inte vad den avslöjar i min lägenhet. Fönstren. Damm och Mollyhår. Trots storstädning nyss. Grrr.

3, Rudbeckstunneln:

Farsen fortsätter. Senast var jag nära att bli överkörd av en polisbil utan blåljus men med hög fart när jag hade grönt. Rallycity. Bygg farthinder i tunneln!

Mer läsning

Annons