Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Min morbror rövarkungen

För några dagar sedan dog min morbror. Vi kan kalla honom för Ingvar fast han inte hette så. Han var nummer tre i en syskonskara av fem och den förste att lämna.

Annons

Ingvar var en riktig rövarkung. Som Mattis i Ronja Rövardotter. Högljudd, lite bufflig, strulig men med ett stort varmt hjärta. En man som inte alltid gjorde allting rätt för att citera Plura. Jag brukar tänka att om jag någon gång i livet lyckas skriva en roman så kan den nog vara baserad på min morbrors liv. Han bodde större delen av sina år i södra Sverige och i Tyskland dit han arbetspendlade fram till sin pension. När jag var liten körde han lastbil på små minimala bergsvägar i Norge. En gång lade bromsarna av när han var på väg ner för Trollstigen mitt i semestertrafiken. Då styrde han ut lastbilen över bergskanten med dörren öppen, kroppen utanför och ena handen på ratten. Folk trodde att han följde med lastbilen i djupet men man hittade honom sittande vid stupet.

En annan gång trycktes hela förarkabyssen in i en krock men mirakulöst kröp han ur den med ett brutet ben. Han jobbade dessutom på en pråm som fraktade timmer mellan Tyskland och Polen innan han i många år avverkade timmer i tyska skogar. Tuffa och slitsamma jobb. Men han trivdes i Tyskland. Ingvar tjänade bra med pengar men var lika bra på att göra av med dom. Han var dålig att spara till pension och fick tidigt skattmasen efter sig. Men Ingvar var aldrig snål men allt för snäll och letade ständigt genvägar.

Antar också att han var en rastlös själ, precis som jag, även om jag inte kände honom så väl. Ingvar var oftast långt borta ute på sina äventyr men mina minnen är från barndomen på Västkusten. Jag kan se honom åkande i sin Mercedes och vid villan var det nästan alltid sol, en schäfer i hundgård och jag red på en ponny och blev rädd av ett enstaka åskväder som studsade i bergväggen bakom huset.

Så flyttade Ingvar hem till Närke, åter till sin första fru, fick lugnet i kroppen, betalade av skulder och fick det sista avskrivet. Livet gick hans väg plötsligt. Men så dog frun, oron kom tillbaka, pensionen bräcklig. En dag ringde skattmasen med nya krav. Sedan telefonen avstängd. Hjärtinfarkt. Kunde inte ringa ambulans. In till grannen men försent. Någon dag senare ringer dottern till skattmasen som sa: Förlåt. Vi gjorde fel.

Något helt annat

1, Nog förstår jag att man längtar efter våren. Men att sitta på uteserveringar i vintervind under filtar och fika bara för att stolarna är ute det förstår jag inte.

2, Är glad att förslaget om att ha bussar väntande på Järntorgsgatan på grund av trängseln på Storgatan inte blev av. Jo, det är sant. Nu blir det förhoppningsvis liv och rörelse på Järntorget istället.

3, Det pratas mycket om gröna ytor mitt i vår stadsmiljö. Varför inte göra våra stora torg till sköna gröna oaser på sommaren?

Mer läsning

Annons