Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Örebro - en stad att åka till

Det var torsdag i februari och jag gick över Våghustorget med en svag vind i ansiktet. Köpmangatan var öde, på Drottninggatan pustade bussar fram medan flaggan utanför den amerikanska hamburgerkedjan fladdrade lätt i den återerrövrade svartbruna vinterkvällen.

Annons
NA-krönikören Pelle Blohm med sin Molly av rasen irländsk varghund.

Ståendes där hade kunnat varit som att stå på en bro ovanför motorvägen bort från Fucking Åmål. Inget händer här i denna blinda punkt av världen. Hade jag kanske sagt medan jag väntade på att en långtradare skulle ta mig därifrån.

Några minuter senare står jag på Scandic Grand och lyssnar på Judah The Lion. Ett ungt Nashvillebaserat band. En kille från Tennessee, en från Chicago, en från bergen i Colorado och tre till på en liten scen i ett hotell i hjärtat av Örebro. Det svänger och den lilla skaran i lokalen svänger med. När grabbarna kommer hem till USA väntar en besök hos Letterman. Ett ungt litet band på sin första turné utanför hemlandet nu på väg in i internationell TV. Genombrott? Kan ha varit en konsert man kommer prata om. Att jag var där när dom var här och plötsligt...

Utanför fönstret strax bakom, tio meter bort, ett välbesökt Conventum. Humorgruppen Galenskaparna som visst fortfarande lockar publik. Publik som åker upp och ner i rulltrapporna, står och röker på balkong och väntar på jackorna vid garderoben innanför panoramafasaden. Möter en man på vägen hem som turnérat med samma gäng. Förr. Att dom fortfarande håller på? Så som dom jämt bråkade. Sa han innan vi skildes.

I Behrn arena spöar ÖHK HV 71 med 9-2 i en historisk vinst. Fullsatt som vanligt i ladan som blev en svan. Och på Clarion hotell spelades världsklassmusik när Jojje Wadenius var där with friends. Musik, idrott och Galenskap. En torsdagkväll i mitten av februari. Februari som är den grymmaste. Februari den är vår. Som Thåström sjunger på sin nya skiva. Februari den är min även om han inte sjunger så. En bister månad.

Men allt detta och säkert mer. I denna före detta stendöda stad. Som man sa när man var ung och gjorde allt för att dra härifrån. Örebro har blivit en stad att åka till. En stad där saker händer även en helt vanlig svartbrun vinterkväll i grymmaste februari. Det är bra att bo här nu. Tänkte jag medan doggen nöjd slog ner rumpan i gräset samtidigt som två bekanta vinprovare hälsade och gick förbi...

Listan

1, Postgången:

Det har satts upp brevinkast längst ner i trappuppgången. Ur led är tiden. Ska vi behöva hämta posten själva nu? Får brevbärarna ont i knäna? I hissen?

2, The Tossers:

Även om de alla bara är kopior av The Pogues blir jag lika lycklig varje gång jag hittar ytterligare ett band som lirar bra irländsk folk(punk)rock. Numer kommer de flesta från USA.

3, Rudbeckstunneln:

Det har varit relativt lugnt nu ett tag. Fortsätter ändå att kräva farthinder vid tunneln. Våren närmar sig ju...

Mer läsning

Annons