Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Rapport från en vecka på Sicilien

På planet mot Palermo och Italien läser jag författaren Roberto Alajmos brutala men samtidigt varma kärleksförklaring till sin hemstad och ön Sicilien i sin bok ”Palermo är en lök”.

Annons
Pelle Blohm.

Han skriver: ”Här kan man inte lita på något. Just när du närmar dig extasen kommer knytnävsslaget i magen så du kippar efter andan och blir på din vakt.” Roberto nämner Terrasinis röda klippor och det blå och turkosa havet man ser genom flygfönstret vid landningen och hur man känner att man kommit till världens vackraste plats. För att i nästa sekund mötas av ett stort grått berg som flygplanet ser ut att köra rakt in i. Så välkomnas man till ”Staden” och flygplatsen Punta Raisi.

Han fortsätter att berätta

om en skitig och bullrig stad vänd från det till synes självklara havet där ingenting någonsin görs färdigt eftersom den gamla vidskepelsen att den som är till freds med livet drar till sig det onda ögat och avundsjukan. Ett enligt Roberto persiskt kulturarv där de gamla vävmästarna alltid infogade ett litet, litet fel i de vackra mattornas väv. Allt för att inte utmana Gud och hans speciella kompetens som perfektionist. Så allt sker bakom trasiga fasader.

Själv har jag tillbringa

t en vecka i Cefalú. En liten mysig medeltida stad med charmiga trånga gator och gränder där tvätten hänger på linor och de äldre sitter på bänkar och stolar utanför lägenheterna och snackar. En klichébild som faktiskt stämmer. Det är svårt att sätta sig in i ett samhälle när man bara ligger och solar, badar, äter och joggar några minuter för sitt lutherska samvetes skull. Det här är platser man drömmer om att fly till, att bo på när vintrar och den svenska korrektheten och inbillade perfektionismen ibland kan få en att vilja kräkas. Våra moraliska stormar skulle troligtvis inte ens framkalla en lättare krusning här nere.

För enligt Alajmo

så är syditalienare experter att agera i gråzoner. De lever i skuggorna och sköter sitt utan att synas. Som utböling är det hårt och svårt. Fråga bara den milanesiske ingenjören Pietro Scaglia som 1902 satsade hela sitt liv och sin förmögenhet på att planlägga turistorten Mondello utanför Palermo men fick se planen snodd av lokala affärsmän. Olycklig och utblottad tog han nämligen livet av sig. Så är ön. Förförande vacker. Bångstyrig och hård. Lita inte på något.

Mer läsning

Annons