Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Redo att bygga ett alter ego?

För ett par år sedan satt jag på ett tåg mellan Malmö och Göteborg. Mitt emot mig satt en kvinna och läste en bok av Arto Paasilinna.

Annons
Pelle Blohm Betraktelser från Frankfurts flygplats

Plötsligt brast hon ut i ett gapskratt, samtidigt som vi passerade ett soldränkt sommar-Varberg, hon försökte hålla igen men det var omöjligt. Oförställd satt hon sedan och fnissade och skrattade om vartannat i en knapp timma. Kvinnan tittade inte ens upp, hon var i sin egen värld. Jag antar att hon bara va sig själv.

Det är väl inte allt för vanligt i dagens samhälle? Att vara sig själv. Istället handlar det om att visa upp det välkammade perfekta livet. Resumés chefredaktör Cleas de Faire har skrivit en text om detta. Om Carolina Gynning som blev upptaxerad av Skatteverket på grund av det hon skrivit och delat med sig på sin blogg. Enligt de Faire försvarar sig Gynning med att: ”Alla dagar är påhittade för att spegla ett perfekt liv. Det privata, allt det verkliga saknas. Kvar finns ytan.” Kanske är hon ärlig i de tre meningarna. Kanske vill hon bara komma undan skatten.

Själv har jag ett behov av att vara så sann jag bara kan. Genom åren har jag ofta skrivit och pratat direkt från hjärtat. I medgång och i motgång. Är inte säker på att det varit bra. Ärlighet varar inte längst. Och råden jag får handlar hela tiden om att ”keep up appearances.” Alla proffs jag i olika sammanhang rådfrågat eller pratat med har tydligt sagt att man kan bara bli vinnare genom att se ut som en vinnare. Jag misstänker att dom har rätt. Det är väl därför framför allt Twitter men även Facebook och Instagram blivit hysteriska skrytplattformar för att bygga personliga varumärken. Där försöker jag att delta med friskt humör fast jag alltid haft svårt att pimpa min egen personlighet inför andra. I min släkt har det aldrig fallit sig naturligt.

Men kanske borde jag bygga upp ett alter ego? En sorts vild artistpersonlighet som aldrig bangar. Som Bono i U2-dokumentären ”From the sky down” där han skapar figuren The Fly för att känna sig fri efter en nedbrytande period. Tänk så befriande att få vara någon annan. Vem som helst. Att bygga sin egen fantasi och skita i konsekvenserna. Är Örebro redo för det?

Tre potentiella fantasipersonligheter:

1, Mannen som dansar på borden. Som alltid står i centrum. Styr och ställer och kör med andra. Mannen som alltid landar på fötterna hur mycket han än fuckar up tillvaron.

2, Det elaka svinet. Inte för att det är något jag vill vara. Men skådespelare brukar ju tycka att det är kul att få vara elak och jävlig ibland eftersom det är tabu.

3, Allkonstnären. Typen som kan allt. Och om han inte kan nått så lär han sig det samtidigt som han petar sig i näsan.

Mer läsning

Annons