Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Rör inte min alkohol

Jag satt i ett informellt forum för ett tag sedan och diskuterade supporterskap och huliganism inom fotbollen.

Annons
Pelle Blohm.

En auktoritet i frågan hade bjudit på en väldigt intressant historisk tillbakablick under någon halvtimma där han visade att det alltid funnits bråk på och kring våra fotbollsarenor. Det var då jag var tvungen att lyfta en fråga som är så svår att lyfta eftersom ingen vill se den. Jag frågade vad han trodde om våldet och bråken om man förbjöd alkohol och alkoholpåverkade individer på arenorna.

En utopi menade han eftersom fotbollen är uppbyggd kring och är beroende av alkohol via förfester och tunga sponsorsamarbeten.

-Men om? insisterade jag.

-Jag tror att 75 procent av bråken skulle försvinna sa han då och log pillemariskt.

Vi har ett märkligt förhållande till vår alkohol här i landet. Ett love and hate förhållande. Vi vet att alkoholen ligger till grund för majoriteten av det våld och den förstörelse vi ser varje dag. Ändå tror jag att många svenskar skulle slåss hårdare för att få behålla sin rätt till alkohol än till sin demokrati om man var tvungen att välja. Åtminstone de unga. 2011 visade den globala undersökningen World Values Survey att 26 procent av landets 18-29-åringar inte tycker att det där med demokrati är så viktigt längre. Alkoholen och rätten att kröka verkar för oss vara vad rätten till vapen är i USA. Det handlar motsägelsefullt, i förhållande till demokratisapekten, om frihet och rätten att bestämma över sitt eget drickande.

Jag vill inte heller vara utan min alkohol även om jag inte är så hysterisk. Att åka flera hundra mil för att inhandla billig bira och vodka i överlastade skåpbilar är för mig helt obegripligt. Jag dricker inte mer än att jag har råd att handla det jag behöver på systemet. Men det är ju jag. Historiskt har jag ju redan haft mina bedrövliga ungdomsfyllor där man vaknat i garderober hos folk man inte känner eller i en snödriva i nått villaområde. Vuxenminorna har jag också trampat på där man sabbar flera dagar på grund av snedslag i baren. Det är mer och mer sällan värt det. Ändå kommer det troligen att hända igen. Märkligt nog. Människan är outgrundlig. Det är väl därför alkoholen ologiskt nog fortsätter flöda i vårt land. Antar att det är kultur. Att supa, slåss å knulla. Så skål tamejfan...

Fyra låtar om livet och alkohol

1, Svenne Rubins-Folköl och Dunkadunka.

En låt med svensk nationalsångspotensial. Glöm Öppna landskap med Uffe.

2, Eef Barzelay-I Wasn´t Really Drunk

Bitterljuv låt om att älska en alkoholist. Min tolkning.

3, Wilmer X Olle Ljungström-Jag Är Bara Lycklig När Jag Dricker.

Mats Rådberg Rankarnas låt i storstadskreddig version. Äktenskapslåt med svärta.

4, Docenterna-Varma Öl och Kalla Element.

Klassisk allsångslåt från nedlagda Hultsfredsfestivalen.

Mer läsning

Annons