Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Så osexigt, så icke rock ´n roll"

Att leva i otakt med sig själv kan vara en aning förvirrande ibland. Jag vet inte hur ni har det. Om ni är sanna mot er själva och vet vilka komplexa varelser ni är.

Annons
Pelle Blohm om livelexir längs vägen mellan hem och bort.

Själv har jag lite så där halvt om halvt odlat en myt om att jag är något av en laid back slacker light typ som tar dagarna som dom kommer utan att oroa mig för morgondagen. Ni vet även mina lena konstnärshänder som jag skrivit om då och då. Innerst inne har jag ju vetat att att den där bilden inte stämmer. Under fotbollsåren utvecklades jag till och med till lite av en ordnings- och disciplinpolis. Omedvetet till en början tills jag förstod att det var sån jag var. Hemska tanke.

Förra året fick jag prova att göra ett personlighetstest som företag använder när dom ska anställa ny personal. Thomas PPA tror jag det heter. Jag gjorde det första gången 2000 när jag fortfarande var aktiv fotbollspelare. Nu gjorde jag den igen. Testet pulvriserar verkligen myten om mig själv som den slarvige livsnjutaren.

Jag citerar en liten del av resultatet: ”Pelle är grundlig och noggrann och har en medfödd drift att prestera korrekt resultat. Han är logisk, precis och systematisk i sitt tillvägagångsätt och uppnår resultat. Han har också en förmåga att angripa en mångfald av uppgifter, särskilt sådana som kräver noggrannhet. Normalt är han lågmäld och något eftertänksam men kan fatta beslut utan att påverkas av känslor och personligt engagemang. Pelle visar dock en benägenhet att vara en aning långsam när det gäller att fatta beslut, och han vill gärna invänta fakta, siffror och data innan han bestämmer sig för att vidta en årgärd.” Någonstans står det även om en exakthet som gränsar till perfektionism och ett dunkande kontrollbehov.

Så osexigt, så icke rock ´n roll, så långt från den swagman jag försöker få er att tro att jag är. Det är så grymt och deprimerande. Jag skulle ju lika gärna kunna vara den kommunala tjänsteman som äger sitt eget kontor där hen sitter och stämplar bygglov, för att efter jobbet cykla hem med reflexer mellan ekrarna och en färgglad cykelhjälm på huvudet. Nu har jag aldrig haft ett riktigt jobb men om jag vore den personen så vore jag kanske även den som dansar naken på bordet under personalfesten med slipsen runt pannan. Någonstans måste väl den inre byråkraten slå sig fri.

Listan

1, Uteserveringar:

Örebro har blivit som en bargata på Rhodos. Uteserveringar överallt. Jag åkte bort på jobb några dagar under påsk. Jag kom tillbaka till en ny stad.

2, Närhet till vatten:

Jag vet att det inte går att göra någonting åt det. Men jag saknar verkligen närhet till stora vatten. Påminns om det varje vår. Å nej, svartån räknas inte.

3, Magasinet ”Allt om whisky”

Konstaterar det som jag har sagt i många år. Allt handlar inte om rökiga skottar. Irländsk whiskey anfaller brett. Bäst helt enkelt.

Mer läsning

Annons