Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Samhällets folkhälsotyranni

Annons
Pelle Blohm.

Våren är motionslöparloppens tid. Det är ett på ytan underhållande skådespel. Men kanske döljer sig något mörkare där under? Jag har tidigare skrivit kritiska texter om motionshetsen i samhället. Och varje gång jag skrivit har jag fått aggressiva och hätska mail från motionsfanatiker som springer fem mil på morgonen, cyklar Belgien runt på eftermiddagen och käkar nötter och rötter från otillgängliga bergsmassiv i Peru till lunch. Dom skriver:

-Du är en lat patetisk före detta fotbollspelare Pelle. Du har aldrig vetat hur det är att träna hårt... Man riktigt anar hånflinet genom texten.

Kanske det brukar jag sårat tänka och kopplar på reptilhjärnan.

-Men jag har åtminstone fått köra snygga bilar, umgåtts med vackra damer och solat mig brun på vackra stränder runt om i världen medan ni sprungit runt i trikåer dygnet runt.

Fast så får man inte tänka, det är ju rätt omoget. Rakt in i min egen ungdomsdröm.

Men det finns en allvarligare sida. Många menar att fysiskt otränade individer generellt är mer odisciplinerade och sämre på sina arbetsuppgifter. Det bubblar ett förakt i dagens samhälle mot dom som inte gillar att träna. Vi har ett hälsa-motions förtryck. I folkhälsans namn uppmanas vi att röra på oss. Men det är mer ett socialt krav. Företag ”kräver” av sin personal att den måste träna. Gärna i grupp med de andra på jobbet. Det hjälper visst till att få den rätta karaktären på de anställda. Vi ska vara vältränade, högpresterande och dricka vatten på köpt flaska. Chefer tror nämligen att det är den rätta vägen till bättre resultat och friskare medarbetare fast det finns forskning som säger raka motsatsen.

Jag påstår inte att motion och träning är dåligt. Det vore ointelligent. Men vad hände med den fria viljan för individen? Att bestämma när, var och hur. Vad vi ser idag är delvis en kollektiv frisksportstyranni. En rörelse som ibland ger mig rysningar.

Vore det inte bättre och mer spännande om vi balanserade upp den fysiska träningen med den psykiska? Att träna intellektet. Jobba med hjärnan. Erbjuda årskort till en teater åt personalen? Filosofikurser? Bokcirklar? Diskussionsgrupper angående vårt samhälle till morotsjuicen på morgonen? Å borde vi inte även slappna av lite mer? Sätta oss ner på en stubbe i skogen och invänta själen?

Pelles lista: Tre sätt att nå harmoni

1. Författaren Haruki Murakami springer drygt trehundra mil om året och skrev en hyllad bok om plågan, njutningen och självdisciplinen i sin hobby.

2. Siddharta Gautama nådde upplysning och blev ”Buddha” efter sex års vandring, självspäkning och veckor av stillasittande meditation.

3. Att dricka en pint med färsk Guinness i en mörk tyst pub med stormvindar och ösregn utanför de små spröjsade fönstren.

Mer läsning

Annons