Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: "Som en svensk Ayers rock"

Uppe på Kvarntorpshögen ligger en man och blottar ett enormt könsorgan. Han ska visst symbolisera makt, enligt konstnären Richard Brixel.

Annons
Pelle Blohm.

Jag gick nervöst förbi och tog några bilder på det där paketet som i Norge kunde ha rubricerats som ”full pakke”. Det blåste storm på högen och dagen var illa vald för en konstodyssé.

En buss med pensionärer dök upp och ut ramlade ett gäng pigga flanörer som fick kämpa i vinden. Två kvinnor tog sig förbi maktens man och stod där ett tag. Tills den ena petade till den andra i sidan och pekade: ”Den var inte dålig den där ...” Sen trippade de fnissande därifrån.

Det är lite befriande, sånt där. Ingenting förändras. Insidan är i sina mest busiga stunder lika omogen som när de var tjugotvå. Skulle jag tro. Skillnaden är att pensionärerna åker buss upp till högen medan yngre förmågor jagar ”likes” via den där überlånga trappan som så många verkar vilja besegra. Jag såg några av dem jogga upp och ner när jag sladdade förbi i kurvan med min svarta pärla. Tänkte medan jag nafsade på en liten bit sötlakrits att det där blir nog aldrig av.

Vinden slet i jackan och jag fick jobba hårt för att hålla balansen ibland. Jag kunde valt en bättre dag, men ett möte i trakten gjorde att jag trotsade väderguden och jag stod där och blottade bröstet, för det var allt jag vågade blotta, och skrek åt vinden att kom igen då.

Sen njöt jag av utsikten. Brukar åka hit en gång varje år vid den här tiden då färgerna är så enastående vackra. 157 meter över havet och högt över vår platta Närkeslätt ser man mil åt alla håll.

Ibland är det bra att se saker ovanifrån. Man får en större förståelse för sin omgivning. Vet inte hur många inne i asfaltstaden Örebro som bryr sig om denna industriavfallshög med ett hett brinnande innandöme. Med lite konst på högen och musik ibland och skidlift med backe och den där trappan. Lite som en närkingsk Ayers Rock. Fast lägre, mindre, kallare och inte alls helig. Ja, ja. Inte så likt egentligen. Alltså.

På vägen ner tog jag mig en bit lakrits till. Tänkte på de fnissande pensionärerna. Så vill jag också bli. Så studsade det upp ett par duktiga ”trappister” till. Jag gasade upp lite grusrök, såg på dem i backspegeln, höll på att tackla upp en tyskregistrerad kombi i skifferaskan. Sen åkte jag hem ...

Mer läsning

Annons